Visst är dom ändå fantastiska

Ibland är dom ett stort underbart sällskap när något högtidligt skall firas. 

Andra gånger ett litet sällskap vid en liten mysig familjemiddag.

De hjälper till i tid och otid. Oavsett vad det gäller.

Och rätt som det är kommer några av dom dragandes med en liten gäststuga. Finns där inte plats, tar vi med oss plats. Bara för att kunna hjälpa till.  

Släkt och vänner är en obeskrivlig rikedom som jag aldrig vill ta för given.

Tack för att ni finns. 

Hipp hurra

För er som har hängt med ett tag vet ni att jag startade, inte bara en utan två, surdegar för..ehm..tre år sedan va. Jag tror bestämt det är tre år sedan.

Nu var det ett tag sedan som något bakades av dessa två härligheter men inte är de bortglömda för det. Nej i dagarna firar vi väl just deras treårsdag. Så grattis vetesurdegen Alfred och grattis rågsurdegen Råger. 

Still going strong.

Snart bakar vi igen.

                 

Uppstart

Nu är det hög tid att börja introducera lilla damen för det bästa som finns här uppe. Utelivet. Hösten har ramlat in med besked och luften är sådär ljuvligt klar och sval på morgonen med en doft som bara hösten kan leverera. Nu får man släppa hundarna igen för träning inför jakten så vi passade på igår med en premiärtur. Hela gänget var med så för Nitas del kanske det inte blev optimalt men hon fick iallafall känna på skogen under tassarna sina. 

                

Jaha så nu pillar ni er bara i naveln

Vi sitter tillbakalutade i vardagsrummet, Micke smuttar på en whisky och jag på lite hallonsaft. Blickar ut över ängarna och insuper lugnet. 

Eller så kom hösten över en natt. Micke och svärfar har grävt upp avlopp och vatten ute, ska försöka byta rören så vi ska få igång den biten. Samtidigt som väggarna till tvättstugan åker upp och ska bli klara. Fort, fort. 

Ingen tvättstuga, ingen värmepanna. Ingen värmepanna, ingen värme i huset.

Mindre bra alltså.

Med hösten på dörrtröskeln och kylan på g behöver vi få igång den. Så 

Så ni förstår, här smuttas varken saft eller whisky. Inte pillas det i naveln heller. De jobbar på, det är bara jag som inte uppdaterat det hela. 

Här stressas det som vanligt. Men i ett rosa skimmer. 

 

Nytt efternamn

Det blev lite hektiskt mot slutet av Piteå vistelsen. Varför bara skaffa barn, bygga och renovera när man kan göra ännu, ännu mera.

Helgen blev dock väldigt, väldig trevligt. Vi döpte Aili och slog sedan våra påsar ihop. Det kändes rätt helt enkelt. Och fastän vi ansåg att det var ett dop och vi "bara" gifte oss i förbifarten så tyckte väl de flesta att det nog var ett Bröllop med tillhörande dop. Hursom var det en fantastisk dag som vi fick dela med våra närmaste. En av mina bästa vänner agerade fotograf, dock inte skyldig till bilden här, hennes bilder väntar jag med spänning på. En "möhippa" fick jag också. Skitkul men som gärna hade fått vara längre.

Så tack!

Till alla ni fantastiska vänner och bekanta som gjorde vår dag till ett fantastiskt minne. 

                

Promenad genom stan

Föräldrar, barn och hund. Alla med på en promenad.

Hyfsat skönt med en mulen dag faktiskt. Nu sitter vi och rullar tummar ett tag, om en stund ska vi åka iväg och träffa vår präst.

Svetten lackade

Ett Ikea besök. 

En enkel resa på 17 mil.

Erkännas ska att vi var lite svettiga innan.

På vägen dit var det lite gnissel och gråt mellan sovpauserna och ett litet stopp i Kalix men ändå helt ok. Inför hemfärden var lilla damen trött. Det märktes. Ännu lite mera gnissel och kämpande mot sömnen. Det slutade med att jag lyckades tråka ut henne när jag monotomt babblade på om detaljerna kring vårt köksköp idag.

Köket ja. Nu är det avklarat. Typ. 

Vi har då varit där, kompletterat med alla sånadär detaljer som man missar och till och med kikat på vitvaror där. Allt medan mormor barnvaktade. Bestämmer vi oss bara så har vi nog det hemma om ca 4-5 veckor.

Alla nöjda och glada. 

Pite

Annan utsikt idag när vi vaknade. Igårkväll åkte vi ner till kusten med hund och allt. Fast vid Narken någonstans tvivlade vi vuxna i bilen på hela företaget, Aili protesterade som besatt och vi svettades. Efter ett stopp och en liten promenad somnade hon dock tillslut och sov sen hela vägen. Idag ska vi försöka oss på ett nolia besök.

Titta titta

Taket!

Jepp, det ni ser är innertak. I köket och i hallen finnes där nu tak. Underbart. Dessutom är köket urstädat, redo för spackling.

Visst är jag också en sucker

Varje gång Aili gör nåt nytt eller klarar av något en längre stund smälter jag som smör på en nygräddad mjukkaka. 

Tycker att det är det coolaste som finns. 

Det kommer väl liksom på köpet. 

             

Och varje gång jag fotar den mest fantastiska händelse som såklart finns ifrågasätter jag också mitt idiotiska val av kamera när jag har en "riktig" en.

Nämen

Ser ni, glasfönsterpartierna i vardagsrummet börjar komma upp. Gode najs utsikt därifrån sen.

Att det är första augusti har väl ingen missat. Men det betyder så mycket mer än att juni och juli är slut, jakten börjar om på riktigt. Visst lär detta jaktår bli lite skralt men det är ändå en speciell känsla, bara vetskapen om att allt börjat om.

Tadaa

Ailis blivande rum till höger. Tufft att kunna se nya övervåningen.