Snart vinter, snart klara

Jag har ny telefon. Det var liksom tvunget. 

Utsidan av huset är heeeelt klart. Det är så skönt. Nu har vi 45 kvadratmeter kvar att fixa. 45. Känslan borde vara som en fjärt i rymden men vi är lite smålessa. Hur som helst är det ändå överkomligt iallafall. Svärfar har gått an i veckan som ett troget lok och gipsat toa, hall och rum. Det är alltså bara vårt blivande sovrum som saknar gips nu. Vet inte vad vi gjort utan honom många gånger.

Som dom flesta andra har vi också slagits med segdragna, återkommande och elaka förkylningar. Förhoppningsvis har den toppat i veckan med attacken mot Micke som rent har förblivit i ryggläge sen i tisdags. Först idag som han inte sovit sig igenom en hel dag. Jag har ju i och med det fått lite bonus Aili tid så vi har passat på att vara ute en del med doggsen. Kan inte klaga på det. 

Ridå

Igårkväll snörde jag på mig joggingskorna och fick ett imponerande norrsken med mig på turen.

Sen kom jag hem, duschade och lallade på lite. 

Hämtade telefonen för att ställa väckarklockan samtidigt som jag gick för att borsta tänderna. Går in på toa, tror att jag tänder lampan samtidigt som jag sträcker mig ut för att flippa upp toalettlocket. Missar lampknappen och sträcker mig akrobatiskt tillbaka för att tända samtidigt som högerhanden får eget liv och liksom bestämmer sig för att frihandsvolta telefonen i ett elegant svanhopp. En millisekund senare hör jag ett "plums" och jag förbannar mitt multitaskande.

Nu ligger den på torken. Igen.

För några veckor sen var det ett såpabad. Den här gången ville den visst gå mer dirty. Jag tror den är less på min ägande hand.