Inför morgondagen

Imorn är det dags igen, avfärd noll-sex-noll-noll för vidare färd till Abisko, fjällen och de mottagningslösa vidderna. Denna gång är det vi som ska agera guider till en grupp (andra) studenter från Umeå universitet som ska upp och ta prover från nån sjö vid en nedlagd gruva lång ute i fan. Tänk va roligt, vi ska få gräva bivacker igen. Tänk va ännu roligare att vi faktiskt slipper bo i dom. De ska dom göra. Kan inte låta bli att flina lite lagomt myselakt. But, för det finns ett sådant, eller några. Vi har aldrig varit dit och det är alltså vi som ska leda det hela, detta fick vi reda på i fredags. De andra har knappt nån fjällvana och har alltså tänkt övernatta i bivacker. Att dom har fått utrustingslistor är inget att lita på, en grupp studenter som skulle ha en utedag i Nikka fick en sådan, det slutade med att vissa kom i jeans. När vi frågade om täckningen och fick svaret att det inte finns frågade vi om vår lärare skulle ta med nån satellittelefon (alltså nödtelefon) var svaret... -ehhööhh, nej. Nu ska han tack och lov göra det ändå. Hoppas vi... En sak är då säker. I dessa bivacker ska det finnas lufthål uptill i taket. Kul att få veta i efterhand att det är något som man behöver när man sover i bivack, och att det är livsviktigt. Det tyckte tydligen inte våran förra lärare. Undrar om han har något emot oss? Jamen serni, detta kan bli spännande.

Renskav nån?

Vägen mellan Parakka och Kiruna är ett intressant fenomen. En ren dödsväg kan man säga. Jag har inte idas räkna än och gjorde jag ett försök skulle jag ändå tappa räkningen kan jag tro. Kan lova att det ligger en död ren vid varannan kilometer. Det blir många döda renar. Not fresh. För den med dålig matbudget gäller det att hålla sig framme innan de har legat i alltför många dagar. Nu piper se-mig-jag-vill-ha-uppmärksamhet gänget. Hund 1 och hund 2. De har blivit bortskämda med en tidig lång morgonpromenad nu ett bra tag och piper oavbrutet och kastar förebrående blickar om man inte är ute och kl passerat halv nio.

Fredag

Upp som en pannkaka och ner som en tupp. Jo det menar jag faktiskt. Från att ha varit yberpigg på mornarna förra veckan och kvällstrött till det omvända denna vecka. Varför kan man inte bara jämnt va morgonpigg. Idag står föreläsning på schemat och ett par ärenden i (vi kallar det) stan. Inga ägg idag till frukost så jag kunde inte använda mig av tipsen. En studie skulle vara på sin plats. Livte är fullt av små mysterier.

Bara för att bättra på statistiken då

Med blogginlägg alltså. Lite bilder från helgen i Lule under Swedish jazz celebration. Fin helg med bra musik, hotellfrukost och lite kulturrikare.

Micke med Kiruna storband

Dee dee (Clearwater vill jag bara skriva, varför vet jag ej) men Bridgewater ska det vara

Fulord

Och varför kan man inte göra stycken längre!?!? Den vägrar. Skitblogg! Irriterande.

Äggfunderingar

Vad är för nåt med kokta ägg nu för tiden? Hur man än gör så fastnar alltid skalet i ägghelvetet när man skalar det. Utan att överdriva åtta gånger av tio. Jag vill påstå att när jag var yngre var det tvärtom, det gick bra att få bort skalet åtta gånger av tio. Och det leder ju till nästa fråga, varför fastnar skalet i ägget? Jag tycker mig ha försökt med det mesta men det följer som inget bestämt mönster å skalet sitter retsamt fast när man försöker pilla bort det. Ägget ser mer ut som en perforerad tvättsvamp än ett ägg när man är klar. Eller romantiserar jag mina barndoms äggminnen? Var det i själva verket mamma som alltid skalade äggen så jag vill bara tro att jag kommer ihåg att skalet aldrig fastnade just därför att jag aldrig skalade dom själv. Fast nog har väl jag skalat ägg längre än så. Går hönsen månne på en annan diet nu för tiden? Eller dom sägs ju vara mera frigående nu, dom kanske är lyckligare. Lyckligare höns kanske ger helvetes svåra skal att skala. Vad det än beror på, eller om jag bara inbillar mig... Jobbigt som fan är det i alla fall.

Håhå jaja

Slår nya rekord i att inte blogga. Det verkar gå bra. Emellan mina kopiöst seriösa försök till att blogga sysselsätter jag mig med allehanda intresanta saker som att fila på skolarbete, träna hunden, utenörda mig och jaga oskyldiga djur som vi sen flår. Ja men ni läste rätt. I söndags sköt jag min första räv (tro nu inte att jag enbart skiner av lycka, nej det känns både bra och sorgligt på samma gång. Det är fina djur det där). Nu har vi ett par rävskinn som kanske slutar som ett par vantar eller två om allt går som det ska. Men nu får de stackarna snart en frist på ett par månader när jaktsäsongen tar slut. Förra veckan fick hela klassen aspirera som glasspinnar då vi var uppe i fjällen ett par dagar för att öva nödbivackering, lavinsök och annat nödvändigt. Sen fick vi ju även äran att få sova över i en bivack. Varför betala på ishotellet när man kan göra det gratis? (Kanske för att man sover med en hel del extralyx i ishotellet, vad vet jag). Jag sov då inte gott i snögrottan. Därav inte sagt att det är gjort för sista gången men jag kan ju tipsa tänkbara kanditater om en sak. Köp en bra sovsäck innan. Det kan hjälpa. Jag kan också tala om att man är inte mycket till människa dagen efter att ha skottat ett par ton snö, sovit kasst i minusgrader och ätit för lite. Amen.