Det kallas vinter

Det vräker formligen ner. Den där snön.

Men det är så jäkla underbart.

Låt det snöa, vi är laddade för en lång vinter.

Mammas chili con carne som vi fick med oss från Piteå fick agera bas i dagens middag till ett par qusilladas. Micke gjorde en favorit i repris med refried beans till och sedan sa det bara slurp och möjligen burp.

Vi borde kanske sova i åtskilda rum inatt. Det blev visst mycket bönor.

Livet

sov gott älskade kusin

Klockan är morgon

Tolv minusgrader ute. Min hjärna har definitivt inte vaknat än och dom numera mörka mornarna hjälper då inte till. Tänk vad enkelt det är att gå ut med hundar som kan vara lösa. Vår jakttös kräver en form av förankring annars drar hon på singeljakt. Koppel är väl ingen jätteutmaning men när det är som att gå med en överaktiv humla i snöre så blir det ibland en utmaning. Helst tidigt på morgonen.

Nu kommer vintern

Idag räddade jag livet på en blåmes när jag kom hem från jobbet, den arma kraken hade fastnat i ett av våra stuprör. Det kändes ju onekligen bra. Med tanke på att jag tidigare under dagen var och ..ehum.. lånade julgranar så borde väl den goda gärningen väga upp den så kallade sämre..?

På älven nedanför huset växer isen sakta men säkert. Sen i helgen har temperaturen legat kring stadiga minus 8-10 grader och isen sjunger i takt med att den breder ut sig. Har ni hört en is sjunga förut? Första gången höll jag på att skita på mig.
Min livliga fantasi målade upp allehanda kreativa otyg. En jättekvinna som ojade sig över magvärk under en gran (ryms en sån under en gran?), en galen, rabiessmittad mördare som så klart irrat bort sig på samma ställe som jag brukar promenera på... osv osv.

Numera tycker jag bara att det låter spöklikt vackert. Tur att jag inte alls är lättskrämd.

Is och snö, nu ere lång tid till tö.

Barnvakten

Nej inga dopbilder än men väl ett lite äldre foto på Isabella och Zidde som verkar ha fattat riktigt tycke för den lilla.

Och så min nya leksak som jag inte hunnit testa så mycket än, lite dagsljus vore liksom fint.

Busy busy

Det är redan måndagkväll och vi har redan varit hemma i ett dygn. Jag klarade mig genom de sociala eventen och på dopet bar jag en senapsgul topp som jag ramlade över 50 kr. Vilket kap.

För tillfället är jag upptagen med att leka med allehanda ny teknik men jag ska allt ta mig tid att titta igenom bilderna från dopet sen. Se nämligen, på färden genom Luleå råkade en iPad nästla sig in i bilen och hemma på lokala Konsum väntade mitt objektiv otåligt.

Ingen av de båda själlösa sakerna uppskattar iden om att bara bli liggandes oprövade ser ni.

Sweet mama

Har klippt mig och känner mig som en människa. En Lisa version 2.0.

Annars är jag jävligt sur. Sur på posten och MyPack med sin inkompetenta personal. Dom kan gå och skita knäck. Först skickar dom mitt paket till Stockholm, sen när personalen på cyberphoto ändrar leveransadressen till Pite istället så jag ska hinna få det innan helgen så skickar dom ändå paketet till Vittangi. Korkad kokosbollar, hur dumma får man bli. Inte ett ont ord om cyberphoto dock, dom har gjort mer än vad man kan begära för nåt som inte är deras fel. Men så verkar dom förstå ordet kundservice till skillnad från posten.

Får fota med gammelobjektivet i helgen då. Bajs.

Oh du sociala värld

Jomenvisst, jag borde packa min väska inför resan till kusten. Jobbar imorn hela dagen och det vore förmodligen taktiskt bäst att fixa allt ikväll. Tänk så slö och osmart jag kan vara fast det uppenbara står skrivet på näsan.

Det blir dop i Luleå av lilla Bella, leverans av mängder med älgkött till hungriga och magra släktingar och sååå efterlängtat häng med Jessica. En helgtripp till Pite med andra ord.

Den där väskan packar sig dessutom knappast bättre genom att jag sitter i soffan och inte har den blekfetaste aning om vad jag ska ha på mig. Jag tror inte att fjällrävenbrallor är den rätta dresscoden. Herregu, jag har blivit klädkappad. Oförmögen att klä mig i sociala sammanhang om det inte gäller en skogsvistelse, häng runt brasan eller en hundpromenad. Intressant och skrämmande fakta kan också vara att jag inte kommer ihåg vad nytt i klädväg jag handlade senast om vi bortser från den påse med kläder som Jessica fixade av sin modemedvetna släkting och som jag betalade nån ynka hunka för. Ja och då räknar jag alltså inte med utekläder heller, men det var det väl ingen som satsade pengar på.

Jag ljög

...eller ljög och ljög, det blev en liten missvisande skrivelse om jakten. Den var ju inte slut i den bemärkelsen, jobbet trängde sig på men jakten fortsatte fram till i söndags och vi, ja vi gjorde så gott vi kunde och jagade när tillfällen gavs.

Micke påminde mig så snällt igårkväll om att han faktiskt sköt en älg till förra veckan. Och ja det stämmer ju. Så för att främja husfriden måste ju bevis på detta uppvisas. En extra frysbox har dessutom funnit sig tillrätta i vårt hem och vi lär inte behöva svälta i vinter. Det är alltid en upplyftande tanke.

En såndär måndag

Jag har bokat klipptid.
I Pite.

Efter år av missnöjen, gråten i halsen och pappåsar över huvudet efter frissabesök så fann jag min frisör. Ja jag är ego, hon är bara min. I alla fall kan jag ju låtsas det under den tiden jag sitter där och betalar för det.

Nu har det alltså blivit så att jag inte litar på någon annan ( förutom Jessica, men då hon inte är uuutbildad frisör räknas hon som inte. Ja som frisör alltså ). När jag bodde i Stockholm klippte jag mig när jag åkte upp och nu när jag bor i ödemarken klipper jag mig när jag åker ner. Rättelse. Jag klipper mig någon gång under alla de gånger jag åker ner. Sist jag klippte mig var väl hösten 2010? Är det det som kallas obra? Och mitt skraltiga minne säger mig att Jessica har toppat mig en gång sen den klippningen, kanske och mycket troligt för mer än ett halvår sen.

Nå bättre sent än aldrig.
Eller?

För övrigt blir Micke ett år äldre idag. Det blir också min lillebror som dock i mitt huvud alltid kommer att vara typ..mindre. Micke firade vi av i helgen och jag gjorde kanske den godaste cheesecaken jag ätit. Fast det borde jag ju veta, om det var den godaste alltså som jag ätit. Och det var det ju. En halloncheesecake var det i alla fall. Lillebror firade jag inte. Det får jag göra sen när vi ses. Han firade dock sig själv genom att springa Lidingöloppet i helgen med pappa vår i publiken. Jag är duktigt imponerad. Själv hade jag aldrig orkat med. Jag hade fått damp efter halva sträckan.

Världens godaste