På älven nedanför huset växer isen sakta men säkert. Sen i helgen har temperaturen legat kring stadiga minus 8-10 grader och isen sjunger i takt med att den breder ut sig. Har ni hört en is sjunga förut? Första gången höll jag på att skita på mig.
Min livliga fantasi målade upp allehanda kreativa otyg. En jättekvinna som ojade sig över magvärk under en gran (ryms en sån under en gran?), en galen, rabiessmittad mördare som så klart irrat bort sig på samma ställe som jag brukar promenera på... osv osv.
Numera tycker jag bara att det låter spöklikt vackert. Tur att jag inte alls är lättskrämd.
Is och snö, nu ere lång tid till tö. |
1 kommentar:
Goda gärningar är inte att förakta i dylika sammanhang
Skicka en kommentar