Den som väntar på något gott

Tio minuter till.

Igår kom mamma/mormor upp, så nu kör vi mys hela helgen. 

Å kanske lite bygg.

Trettiotre år

Så många år har det tagit för mig att skaffa och äga en egen bil. Visst, visst jag hade citran, men rent formellt på pappret ägde jag den aldrig.

Tänk att under dessa 33 år har jag aldrig riktigt haft det behovet. Säg hej till den nya känslan då. 

För övrigt måste jag alltid ta det näst översta kexet ur ett kexpaket. Aldrig det översta. Har för flera herrans år sedan råkat ut för kex som legat överst som smakat både damm och vart sådär äckligt mjuk-sega. Det direkt under, det klarar sig alltid.

Då vet ni. Nu när jag ändå är i avslöjartagen. 

Bakat har jag också gjort ikväll

Kickade igång Alfred och Råger för någon vecka sedan. De har som dvalat i kylen i alldeles för många månader utan mat, inte för att det verkar ha gått någon nöd på dem för det. Jäste upp på stört. Tanken kittlar lite, tänk att de har hängt med sen hösten 2011.

Dagens arbete

En långsida och hela kortsidan är nu täckt i plast. Fantastiskt. Likaså är en långsida med luftspalt färdig. 

Vi laddar om för nästa helg. 

Lördagspyssel

Fredagen den bara försvann. Vi var en sväng in till Kiruna och köpte virket vi behöver till innertaket och kollade efter en andra bil till mig och Aili. Räserräkan aka marängCitroën i all ära men den är ingen bil jag vill stoppa Aili i och köra alltför långa sträckor i. Bor vi nu också som vi gör och lär göra så behövs det som två bilar. Gärna då en säker en. 

Problemet är väl egentligen inte att hitta en bil. Problemet är att bestämma sig för vad och till vilket pris. 

Idag fortsatte Micke med facken för takisoleringen och jag började plasta innerväggar. Lustigt det där. Jag som försöker banta ut plast eftersom i hemmet plastar in våra egna väggar. En dröm hade väl varit att renovera/bygga helt miljövänligt men si där säger plånkan stopp. Iallafall om vi vill bli klara inom överskådlig tid. Vi får välja den linjen där det är möjligt. 

Utflykter

Som det ibland kanske kan tros sitter vi inte och räknar granar hela dagarna i byn. 

Ibland räknar vi även tallar. 

Andra dagar tar vi ett djupt andetag och beväpnar oss mentalt inför omvärlden, för de är de dagarna som vi lämnar det goa och trygga hemmet. Samt alla bekanta granar och tallar. Så där lagomt folkskygg är ganska lätt att bli när vi bor som vi gör och det är klart att Aili måste växa upp och om inte annat förstå att det finns sådana som kallas andra människor. 

Samhället kräver det iallafall.

Fullt så illa är det kanske inte. Men utflykter gör vi (andra än till skogen).

Igår besökte vi BVC i Kiruna. En lite lätt svindlande tanke att det vore som att bo i Piteå och sen åka till Skellefteå för att ta sig till BVC. Fast det skulle aldrig hända i och för sig, att åka till Skellefteå alltså. Oddsen att åka frivilligt till Skellefteå är lika med noll. 

Fast åker tio mil för att besöka BVC gör vi. Växer gör hon också.

Idag åkte vi inte lika långt, idag besökte vi mitt jobb och kyrkis för småden. Så Aili även får lära sig att det inte bara finns stora, höga människor utan även små och korta. 

Sånt vettigt gör vi.

Värmande utsikter

Idag leasade vi ut Aili en liten stund på förmiddagen för att kunna isolera klart den tjockare isoleringen som sitter i ytterväggarna på nya delens övervåning. Det har sina fördelar att isolera när det är minusgrader och snålblåst. Minsta lilla hål som missas eller slarvas med känns direkt. Det är då klickar lite extra i huvvet om vikten av att vara noggrann så det blir varmt och gott nästa vinter.

Nästa helg får vi börja plasta och fortsätta med isoleringen i innertaket. 

Svettigt

På med Ailis ytterkläder, på med mina ytterkläder, på med hundarnas selar, kasta ut hundar i förväg så dom inte springer runt fötterna, upp med barnet på armen, upp med skinnfäll och voksi på andra armen, böka ut allt genom ytterdörren, låser dörren, glömmer nitas koppel, låser upp dörren och hämtar koppel, låser på nytt, lägger undan voksi och skinn medan jag gräver fram sparken och lådan, baxar ut ekipage, i med skinn och voksi i lådan med Aili balanserandes på armen, i med Aili, koppla fast nita och sen iväg!

Men det var det värt, vilken go dag det var idag. 

Tadaaa

Hur många känner ni med en sånhär dörrmatta!

Söndagskvällsnöje

Oj, långt ord.

Sånt här gör vi.