19 februari 2015

Utflykter

Som det ibland kanske kan tros sitter vi inte och räknar granar hela dagarna i byn. 
Ibland räknar vi även tallar. 

Andra dagar tar vi ett djupt andetag och beväpnar oss mentalt inför omvärlden, för de är de dagarna som vi lämnar det goa och trygga hemmet. Samt alla bekanta granar och tallar. Så där lagomt folkskygg är ganska lätt att bli när vi bor som vi gör och det är klart att Aili måste växa upp och om inte annat förstå att det finns sådana som kallas andra människor. 
Samhället kräver det iallafall.

Fullt så illa är det kanske inte. Men utflykter gör vi (andra än till skogen).
Igår besökte vi BVC i Kiruna. En lite lätt svindlande tanke att det vore som att bo i Piteå och sen åka till Skellefteå för att ta sig till BVC. Fast det skulle aldrig hända i och för sig, att åka till Skellefteå alltså. Oddsen att åka frivilligt till Skellefteå är lika med noll. 

Fast åker tio mil för att besöka BVC gör vi. Växer gör hon också.

Idag åkte vi inte lika långt, idag besökte vi mitt jobb och kyrkis för småden. Så Aili även får lära sig att det inte bara finns stora, höga människor utan även små och korta. 

Sånt vettigt gör vi.




2 kommentarer:

ma sa...

Och hungrig verkar hon bli efter alla utflykter, bra att ha matsäck hemma

mo sa...

Det ska börjas i tid