Markservice

När Micke får sommar och långledigt från skolan ja då sätter jag i en högre växel på mitt jobb. Som tur då så sköter han hemmet alldeles lysande och jag fick ett par helt gudomligt goda zucchini raggmunkar med halstrad gravad lax, sparris och citronmeliss röra till middag. Fy fanken vad gott det var.

Nu försöker jag samla kraft och ork till att motionera med hundarna. Våra egna två och ett extradamp som gästar oss fram till på söndag.

Och säg förresten hej till våra vänner fåren. Tio ullpälsar betar på ängarna över sommaren och två av dom är våra. Dom kom under midsommarhelgen så det enda vi vet är att vi äger en vit och en svart. Frank och Francis då eller?

Midsommar på stugan

Det kan bli vår sista vistelse på underbaraste stugan. Men bättre minnen än tiden vi tillbringat här invävda i uppväxten kan jag då inte få. Så även om det är med en stor dos vemod jag inser att det förmodligen är de sista gångerna jag vaknar upp i sovbodan till sjöfåglarnas skränande, lutar mig ut över vattnet på bryggan som jag alltid gjort så länge jag kan minnas för att spana efter spigg eller bara insuper atmosfären som doftar av trygghet så kan jag ändå inte vara annat än glad över att jag får ta med alla dessa minnen och upplevelser vidare. Det finns nya platser att upptäcka och knyta an till, nya minnen att skapa och liksom mycket annat går livet alltid vidare.

Så tack stugan och bästa mormor och morfar för att vi alltid varit mer än välkomna hit, nu öppnar vi nästa kapitel <3

Tvi vale för den kylan

Nio grader ute och brasan brinner inne. Inte direkt drömstarten på juni månad. For fuck sakes, mina grönsaker vill ha värme.

wulffmorgenthaler

Har sett den förut men den är som smått talande.

It has begun

Blodsugarna.
Helvetesflygarna.
Myggen är här.

Var precis ut för att peta ner några sista frön, den utevistelsen fick jag snabbt ångra. Ett tjog stod och lurpassade bakom ytterdörren och fick snart sällskap av hela tjocka släkten. Jag såg knappt himlen för dom små jävlarna. Petade ner fröna fort som fan och sprang tillbaka med en smal strimma hopp om att jag i alla fall skulle kuta fortare än vad dom flög. Slet upp dörren och gjorde i princip en frivolt in. Nu sitter en såndär giftplatta i vägguttaget och sprider sina giftiga duster. Gift är bra.

Det är det ljuvliga livet här. Annars har vi allt hållit oss sysselsatta i helgen. Pillat naveln i solsolen, jobbat, bakat rabarber-jordgubbspaj, fixat det det sista med frön och kryddor, kokat rabarberchutney och.. säkert en massa annat också.

Man tager vad man haver

Kom igen grönsakerna

Här växer rädisorna och idag hade två zucchini gluttar tittat fram. Grymt.

Här var det ingen hemma

Det kan som bara vara charmigt. Är ingen hemma ställs kvasten för dörren. Gör om det någon annanstans.

Imorse vaknade vi till ett drippdroppande. När regnandet gett med sig där på eftermiddan någon gång tog vi hagelgevären under armen och begav oss till skjutbanan. Vi pangade inte lerduvor alls på hela förra sommaren. Å andra sidan jagade vi inga fåglar heller. Inte med hagel. Kanske blir det andra bullar till hösten, bara kläckningen för skogsfåglarna går bättre i år.

 Där flyger en duva

Det är skillnad

Förra året den 29 maj trillade det ner snöflingor här i Parakka. Idag är det första juni och ett år senare. Vi har redan haft fler riktiga sommardagar än vad vi hade på hela förra sommaren. Mina första frön har redan börjat gro! Tvivlar starkt på att dom hade gjort det med förra årets premisser. Om allt växer upp får vi rödbetor, grönkål, mangold, morötter, bönor, ärtor, spenat, ruccola, rädisor och zucchini. Dessutom var jag och kompletterade med en hög med kryddor igår. Nu jäklar ska det bli grönt i bänkarna.

Igår kväll tog vi ut och rastade båten. Fiskade lite på den vindstilla älven. Ett litet napp var allt vi fick men fisket var som bara halva nöjet. En ljummen försommarkväll, älven och en midnattssol mättade alla behov.