Midsommar på stugan

Det kan bli vår sista vistelse på underbaraste stugan. Men bättre minnen än tiden vi tillbringat här invävda i uppväxten kan jag då inte få. Så även om det är med en stor dos vemod jag inser att det förmodligen är de sista gångerna jag vaknar upp i sovbodan till sjöfåglarnas skränande, lutar mig ut över vattnet på bryggan som jag alltid gjort så länge jag kan minnas för att spana efter spigg eller bara insuper atmosfären som doftar av trygghet så kan jag ändå inte vara annat än glad över att jag får ta med alla dessa minnen och upplevelser vidare. Det finns nya platser att upptäcka och knyta an till, nya minnen att skapa och liksom mycket annat går livet alltid vidare.

Så tack stugan och bästa mormor och morfar för att vi alltid varit mer än välkomna hit, nu öppnar vi nästa kapitel <3