Är alla grejer verkligen mina?

Flyttat har folk gjort sedan urminnes tider. Skillnaden är bara den att förr så bar dom hela bohaget på ryggen. En väska med lite örter och mat, kanske vapen för dom karlakarliga karlarna, nån benkam eller annat viktigt. Inte tusan var det finglasen i granit som var prio ett. Idag är det ett jäkla bök. Fast man har en etta tycks grejerna aldrig ta slut. Hade man pengarna skulle man hyra ett gäng som gör rubbet. Under tiden som dom svettades, slet och bar skulle jag stå och beklaga mig över alla smycken som måste ner i små etuier. Sedan skulle jag trött och utmattad dricka ett glas champange och vandra ner till beachen.. förlåt södra hamn för att ta en rogivande promenad i trafikbruset.

Men tid att sitta här har jag uppenbarligen... inte. Zizou gör sitt bästa för att stjälpa. Bär omkring på sin senaste present, Flipp, och kräver att vi ska ha dragkamp. Flipp är ett substitut för apan Flammy som han älskade på sitt sätt (läs; köttade sönder). Flipp är en delfin från kolmården. Det första Zizou gjorde i glädje över att få en ny lekkamrat var att slita bort ögonen på den stackars fisken. Idag rök ryggfenan. Flipp hämnas på sitt eget lilla sätt över att ha hamnat här. Lägger sig i lur och stirrar med tomma ögonhålor på en varhelst man passerar.