Till dig Jessica :)

Nu är det brått

43% säger batterischemat i datorn. Har ni testat att blogga på en dator i en buss? Inte jag. Det guppar en del och mina fingrar hoppar lite random mellan tangenterna. Dessutom finns inga två hål som man kan plugga kontakten i. Varför inte då? Det finns ju på tåg och vi lever ju faktiskt i teknikåldern. 41% kvar. Energin i batteriet ångar upp fortare än botoxen i svenska New York fruars pannor.

Till mitt stora förtret är jag ganska hungrig. Som vanligt alltså. En tidig frukost och ingen frukt i väskan bättrar inte på utsikterna. Dåligt planerat men det fanns som ingen frukt hemma. När jag väntade på att busschaffören skulle kliva ombord och starta bussen kastade jag längtansfulla blickar mot pressbyrån. Men ni vet hur det blir. Man står där och tänker och tvekar. Hinner jag? Kl är ju egentligen avgång men han har ju inte kommit än. Fast går jag kommer han säkert. Äh, jag stannar.. och så stannar man. Sen visar det sig att man hade kunnat gå på händer dit och förmodligen även skapat en lottorad i samma veva som man köper sitt kaffe. Nu är det bara sitta med en kurrande mage, läsa lite ekologi och dricka vatten. Beräknad ankomst till Pite: kl 3.

Oj 34% kvar. Hej

Tycker mig ha vart lite väl bitter ett tag

En ren pissdag kan man säga

Vi var några i klassen idag som skulle fortsätta våran resa på seriösa-pluggar-tåget. Gå igenom frågor och liknande inför nästa bejublade tenta. Plugga i grupp innebär att man måste vara någonstans och idag blev det hos en klasskompis inne i stan. Nu är det ju så att det blir lite långa dagar när man åker från utmarkerna och till stan fram och tillbaka så Zäta fick förstås följa och så även Sammy då vi är hundvakt under 2 veckor. Sammy tackade mig och förgyllde dagen genom att hetsskälla på allt rörligt bilen körde förbi och Zäta han ville väl inte vara sämre så han pinkade revir överallt. I klasskompisens lägenhet. Vilket alltså innebar att han skvätte på allt så fort man vände ryggen till. Det innefattade även mig när jag böjde mig ner för att knyta skorna. Tack liksom.

Grönt ljus

Inte var det diskbråck, bruten nacke eller krossade kotor. Nej en fullt normal muskelsträckning som har gjort mig stel som en tallfura i barrskogen. Inte för att jag gick och inbillade mig att jag med minsta felknyck på nacken skulle ramla ihop i en hög på golvet bara för att det skulle visa sig att nacken var av på tre ställen, nej då. Men fint med lite pronaxen lagomt till helgen. Godis är alltid gott.

Synd för övrigt att ni missade dagen här idag, väldigt vackert. Och synd att jag fotat den med min extramobil för att det var den enda jag hade med. Jag saknar nämligen en kabel för att få ut dom.

Grannen i Beck

Ni vet han mullvaden med nackkrage, orange/gula glasögon och ständigt bärandes på ett vinglas (nån form av alkohol ialf har han i ett glas), det är jag det. Har såklart inte fått nån tid än för att kolla upp min cornflakesnacke så nu sitter jag så stiligt och avlastar lite med en lånad nackkrage, Mickes orangefärgade solglasögon och ett påhittat vinglas. Allt för att komma i stämning som mitt nya jag, Grannen i Kiruna.

Underbara morgon

Den snö som kom hade som på många andra ställen tinat bort. Idag tar den revansh. Den vräker ner. Jag har såklart alla mina vinterskor kvar i Piteå. Mina mössor och varma goa vantar ligger gömda i en säck så tillsammans ligger de säkert och skrattar illvilligt över min framförhållning över att vintern faktiskt enligt beräkning ska ha landat här vid denna tid.
Som grädden på moset så dratta jag i backen så röven blev platt och nacken knastra som en cornflakesflinga. Så nu sitter jag här och hatar snön idag.

Snön ligger vit på taken

Så huserar vi i Kiruna under veckorna på Bromsgatan 5 i ett av de första husen LKAB uppförde 1899 och jo, nu har snön landat. Jag är nöjd. Kan sova lite längre och framförallt komma "hem" tidigare dom dagar då vi bla har gruppdisskusioner på eftermiddagarna. Gruppdisskusioner betyder alltså gå hem. Zidde är dock onöjd. Han har satt en pipleksak i halsen och tycks inte få upp den. Efter en promenad med Trazzel verkar han ialf fatta att det finns hundar även i stan som han kan hänga (på) med. Jag försöker spendera lite seriös tid framför datorn och göra ett arbete... Tur att vi har några veckor kvar än.

Morgonreflektioner

Jag får en efterdagenkänsla att den där tentan var en aning hypad. Fråga min mamma, hon kopierade ut bunten med stenciler som var en del av den. Tentatiden var beräknad mellan 9-14. Efter ca en timma gick första folket, en halvtimma senare några till och strax efter resten. Av en halvmeter hög bunt med papper fick 20 frågor ta plats på 2 papper. Well, nu är det gjort. Snart kommer nästa. Skolan är verkligen en fantastisk uppfinning.

Sitter och nöter på deras datorer. Har haft ännu en underbar morgon, upp kl 05.25, hamnar på skolan 07.45 och vi börjar nio. Har sällskap av min nya knalloranga termos som jag fick av mamman. Den lyser där den står, idag fylld med te. Ont i halsen igen. Det är skräp. Den kommer att bli svår att tappa bort, men det är ju som hela poängen. Än så länge ingen snö i Kiruna men vi har ialf fått tag på en tillfällig lägenhet som vi får nästa vecka, den är ungefär lika stor som mammas vardagsrum...men mysig. Att den står i rasriskområdet tillför bara lite spänning i vardagen. Kanske vaknar man upp en morgon 500 m ner i backen.

Nej

...jag har inte dött eller vandrat vilse i skogen. Jag pluggar inför en tenta. Och jagar... :)