43% säger batterischemat i datorn. Har ni testat att blogga på en dator i en buss? Inte jag. Det guppar en del och mina fingrar hoppar lite random mellan tangenterna. Dessutom finns inga två hål som man kan plugga kontakten i. Varför inte då? Det finns ju på tåg och vi lever ju faktiskt i teknikåldern. 41% kvar. Energin i batteriet ångar upp fortare än botoxen i svenska New York fruars pannor.
Till mitt stora förtret är jag ganska hungrig. Som vanligt alltså. En tidig frukost och ingen frukt i väskan bättrar inte på utsikterna. Dåligt planerat men det fanns som ingen frukt hemma. När jag väntade på att busschaffören skulle kliva ombord och starta bussen kastade jag längtansfulla blickar mot pressbyrån. Men ni vet hur det blir. Man står där och tänker och tvekar. Hinner jag? Kl är ju egentligen avgång men han har ju inte kommit än. Fast går jag kommer han säkert. Äh, jag stannar.. och så stannar man. Sen visar det sig att man hade kunnat gå på händer dit och förmodligen även skapat en lottorad i samma veva som man köper sitt kaffe. Nu är det bara sitta med en kurrande mage, läsa lite ekologi och dricka vatten. Beräknad ankomst till Pite: kl 3.
Oj 34% kvar. Hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar