Vardagen återvänder

Det har varit sena kvällar och ännu tidigare mornar. Jag har inte tittat på tv en endaste gång, än mindre läst en nyhet sen jaktstarten. Maten har knappast gjort sig förtjänt av en plats i Pauluns bok om kostrådgivning och jag har som en onödigt och äcklande detalj inte bytt underställ på två veckor (fast aclimas ullunderställ är å andra sidan värd en rejäl tumme upp). Jag funderar dock starkt på att sälja in idén om att leva norrländskt och spartanskt under två veckor och dreva som tusan i syfte om att gå ner dom där sista överflödeskilona. Det funkade för mig, tyvärr är det ju dock så att jag inte har några extra kilon att ta av. Lite grädde framöver kanske gör susen.

 Jag har nästan fått älgar i knät under hundjakten och satt Ziddes nos på hårda prov under några eftersök som han klarat med bravur. Jag har inte fått skjuta min första älg men det har Micke, en av dem en tjur som han posade vid, precis som det väntas när sådant inträffar. Han har även hunnit med en sen september simtur för att bärga en annan älg som fann det gott nog att dra sin sista suck i en sjö.

Imorgon börjar jobbet om på allvar och några hejdundrande bilder har jag inte att bjuda på av den enkla anledningen att kameran inte fått plats. Frysen är full och kort och gott har det varit en riktig upplevelse.

En del av vad som nu fyller frysen

Dagliga utsikter