Jag har i och för sig köpt ekobananer långt innan larmet om giftbananerna kom, plockat en ekologisk vara nu och då när jag handlat och letat bland miljövänligare alternativ. Jag har nu inte gått och blivit hippie över en natt men jag skulle typ ljuga om jag sa att jag inte intresserat mig mer den senaste tiden i och med vår tillökning i familjen.
Det som är mest skrämmande är ju att det finns egentligen inte mycket att göra förutom dom små sakerna om du inte ska bli hyperextrem i jakten på att undvika gifter, flytta ut i en timmerkoja och bli helt självförsörjande. Välja ekologiskt i butiken, köpa ekokläder och välja bort plastleksaker är väl ändå förhållandevis enkelt men resten då? Golvet vi går på, målarfärgerna på väggarna, de mikroskopiska ämnena i skumgummimadrassen, innehållet i din dagcreme eller i ditt schampo, soffan i vardagsrummet osv osv. Ska man bli vettskrämd eller bara acceptera att sån är världen nu?
Ska jag bli en såndär crazy mum som packar undan alla plastleksaker som ges i present? Vart går gränsen mellan brydd och påläst och bara notorisk?
Läs boken i alla fall. Klart det är intressant.