Bakslag

När jag drog upp persiennen igårmorse såg det ut såhär... Nog för att snö kan va bra men när det inte längre går att göra nåt i den och det faktiskt är i mitten av maj kan den lika gärna hålla sig borta. Den försvann sen i och för sig till förmån för en fin kväll. Men idag är den tillbaka igen!

Lina passade på att fylla 23 igår och dagen till ära bakade vi en LCHF-tårta då hon dietar. Eller bakade och bakade, rörde ihop skulle jag vilja säga. Jenny, som var äldst i klassen har förresten hoppat av, nu är jag äldst. Hurra. Totalt har nu fyra själar hoppat av sen starten och vi är hela åtta tappra kvar. Det lite lustiga var att jag gissade på att fyra skulle ha hoppat av innan första året var till ända under vår första vecka i Abisko...

Och då det som bekant var onsdag igår var det ju fågelskådarkväll igen (nu är de två obligatoriska gångerna gjorda och jag gråter saligt en skvätt). Vi var ett gäng engagerade ornitologvänner som tittade på Brushanar och Brushane honor (blir det så man säger? Brushane hona, jamena, själva fågeln heter ju Brushane. Förvirrande), strandpipare och annat skräningt. I sjön stod det även tydligt att det var alla dagar som gällde! Vad det var för alla dagar det gällde är det dock ingen som vet. Öppettider kanske eller fågelskådning? Inte kan det vara simning i alla fall, det är Kirunas mest förgiftade sjö så man ska hålla andan om man trillar i.

Woohoo

Idag har Zäta gått sitt första viltspår med blod, älgklöv och hela baletten och det gick fantastiskt fint! Han tyckte det var roligt, jag tyckte det var roligt (viktigast) och nu laddar vi för fler gånger. Kanske ska vi vara med och tävla... snart. Jag funderar. Anmälan går ut om 2 dagar nämligen.

Ny dag ny erfarenhet...

Onsdag morgon och isvaksdag. Har inte allt kaffe som jag hällt i mig på morgonen haft någon effekt för att piggna till vid det här laget lär ju isbadet defenitivt hjälpa till där. Dock vet jag inte om det är nåt jag skulle vilja byta ut kaffet mot. Ser bara en jätteversion av en clownglass framför mig (se Kenny Starfighter). Är det svårt att motivera sig att hoppa i får jag tänka på gubben som simmat i några av världens längsta och mest förorenade floder för att vi ska börja tänka efter. Han är 53 år, fet, dricker en hel del och har simmat nedför Mississippi, Amazonas och två långa floder till. Galet eller imponerande? Det är nog en aning mera utmanande än att hoppa i en isvak i alla fall.

Fredag redan!

Igår chockade jag mig själv och hann klart allt som jag hade planerat att göra (läs skolarbete här, resten lär inte springa iväg någonstans). Zäta insisterade på en löprunda så det blev det också, det är så gudomligt härligt att komma igång ordentligt igen.

Idag gav vi oss själva en sovmorgon. Träff på skolan sen för att fortsätta hopkoket i grupparbetet.

Livets funderingar

Om en same rotar runt i en jordhåla, är han en grytlapp då?

Skriver skriver å skriver

Jag skriver så att ögonen blöder, hjärnan blir mos och texten blir knappt läsbar för att allt hamnar i en ostrukturerad sörja. Jag känner mig som en dyslektiker. Är det möjligt att utveckla dyslexi, så här i vuxen ålder? Vi har eget arbete med två skriftliga inlämningar plus en dagbok som ska redovisas vid avslutat arbete, ett grupparbete med två skriftliga inlämningar, en skriftlig inlämning som straff för att jag missade måndagens föreläsning och en skriftlig inlämning för kommande veckans kurs. På det en tenta nästa vecka på en kurs som började redan i september och som löpt parallellt med övriga kurser. Det är inte lätt att känna sig kreativ efter 6 timmars idogt skrivande.

Gårdagens obligatoriska kvällsfågelskådning får avsluta det hela. För er som undrar så är det faktiskt bara ett par fiskmåsar i nedre bilden, inte mer spännande än så.

Från en kompis

Nu när Bin Laden är borta så står hans släktingar på tur...Hans lite mörkare bror Choko Laden finns kvar samt kusinerna Marme Laden, partyprinsen Pinaco Laden, vegetarianen Sal Laden. Den musikaliske Bal Laden. Sen får man inte glömma hans senila farbror Var fan var de jag Laden.

Ja, jag är road. Haha.