Ofantligt trött idag

Idag är dagen som kortast. Fan att det börjar kännas. I tabeller över solens upp och nedgång står det u.h = under horisonten, hade lika gärna kunnat vara l.n.i.u = långt nere i underjorden. Hade det inte snott imorgon så vet jag inte vad jag gjort (att det sen dröjer till den 7 januari innan solen visar sig igen hör ju inte hit, det ignorerar jag). Tack och lov får man se den i några dagar framöver. Om det inte är mulet i en vecka då vill säga. Positiva tankar är dom bästa.

Men även i mörkret kan man vara kreativ. Några nya armband:

Lediga dagar

Nu var det jullov. Några år sedan sist men det känns ganska bra ändå. När helgerna springer iväg är det hyfsat skönt att få dra benen efter sig nån dag extra. För latar sig är ju det enda man gör. Man springer inte ute hela dagarna i -20 gradig kyla, motionerar hundar, kollar fällor och.. ja sen hinner man inte mycket... för sen är det nattsvart igen. Inte för att vara sån, men nog är det ganska så skönt att det snart vänder igen.

Så har vi fått våran första räv i helgen. Lite blandade känslor sådär. Dom är otroligt vackra, går inte att säga så mycket mer... Samtidigt som det är bra att minska lite på antalet. Men blödig kommer jag nog aldrig att sluta vara.

Nu sitter jag bara och laddar för trippen ner till Pite. Önskar det kunde bli onsdag. NU.

Palten

Blev sjukt lyckad! Hurra, hurra är jag en äkta pitebo nu? I veckan ska det dock avanceras. Tamtadamtaaa... till blodpalt. Jag sätter min trust till mormors goda råd. Har varit ett par hektiska dagar (helg). I farten fick jag ett extrajobb och har hunnit vara på två skoterturer och en... platstur.. eller vad man nu ska kalla det. Är på ett sätt verkligen inte dåligt att få betalt för att man kör skoter. Tacksamma verkar dom flesta vara, helst asiaterna. Bara man pekar på ett par renspår hörs det "ooooohhhhha" och "aaaahhhhhhaaaa" i kör. Var rätt mör dock efter ett par timmar på skoter i -15 respektive -30 grader. Men det finns inga dåliga kläder va.

Sen har vi (jag och mina vägglöss?) varit på konsert i helgen också. Micke hade spelning med Kiruna storband, under ledning av.. han själv! Var fräsigt och imponerande. Sen fick vi julmat, det toppade det hela. Nu är det sista skolveckan. Sen blir e PITE under jul. Har som inte hunnit med vardagen på ett par dagar så när jag satt och uppdaterade mig på bloggar dog jag en smula och fällde en tår i size med ett strutsägg.... Oh my person I do miss you toooooo. Mer än va du tror. Ses snart.

Projekt?

Det är dags att växa upp, ta ansvar och komma nånstans här i världen. Egentligen vet jag inte varför jag skjutit upp denna dag, kanske för att mormor är den hon är, bäst i sin kategori. Men idag kommer det inga kryphål dalandes genom luften för att ge mig en utväg. Idag ska det kokas palt. Jag svettas. Önska mig lycka till.

Ack och ve

Kaffepulver luktar så jävla gott. Kan sitta och sniffa i timmar är jag rädd. Eldboken är utläst och jag vet hur man fixar en rykande eld, en orykande eld, en gnistrande eld, en ognistrande eld, hur man röker bort mygg och skrämmer vargar. Jaja ni kanske hajar. Nu ska jag ge mig i kast med Två kvinnor, Vargen är värst och Nationalstat och minoritetspolitik. Nån som börjar skönja en röd tråd om vilken kulturhistoria denna kurs behandlar?

Lägenhet 1 är urstädad för imorn bär det av från Bromsgatan och den direkta risken att vakna 500 meter ner i backen. Lyhörd lya detta. Dom smäller med dörrarna som om det var bongotrummor i våningen under LKAB-gubbarna. Då och då kan man även vakna på nätterna, inte av gubbarna då men när dom spränger (inte i lägenheten utan i gruvan) doh. Hela huset skakar och vaggar en till sömns. Nästa adress blir Terassgatan. Man kan säga att man byter upp sig. Upp som i högre upp i världen om man refererar till m.ö.h. Terassgatan ligger så nära på så högt upp som man kan komma i Kiruna, och i Sverige för den delen om man ska bo i lägenhet vill säga. Inte tälta i fjällen, då kan man komma riktigt högt upp. Nä så jag svamlar. Nu ska jag ge plita ner mina reflektioner om boken eld.

Off into the history

Ny vecka, ny kurs. Det hör väl universitet till att börja på nåt nytt sista veckan innan jullovet så man inte sitter sysslolös under julen. Det är ju faktiskt bara ren och skär omtanke. Nu är det historia i Barentsregionen som gäller och vi ska börja med att läsa en bok på 400 sidor om samers sätt (tips & trix) att göra upp eld på. Visste inte ens om att man kan göra en bok om eld på 400 sidor, trodde att det räckte med att stoppa tändstickan i vedhögen.

Produktiva helgen

Nu jästanimig. Lång helg, skön helg. Terminens sista tenta avklarades i fredags så i helgen slog jag nästan knut på mig själv när jag kom på att jag inte hade ett enda måste. Måsten borde egentligen inte få existera, som ordet normalt. Fyller ingen mening och saknar innehåll. Man blir nästan lite lätt förvirrad när man kommer på att man inte har saker som man måste göra men inte är jag den som är den. Sov lite längre, åkte på en skidtur, tränade och klippte klor. Inte mina, Zätas. Ett sånt där.. måste.

Så hur ska jag lyckas klämma in produktivitet i det här utan att skämmas över rubriken. Fixade nytt boende. Väl en etta igen men vi måste ut i veckan och har sån j*la tur att vi får ta över lägenhet 2 i början av nästa vecka. Stockholm släng dig i väggen. Bostadsbristen i Kiruna får en att fundera över om man borde sälja sin själ eller inte. Den här får vi ialf ha minst ett år om vi vill. Fick ett ryck och gjorde marsipanfigurer i lördags trots att ingen av oss egentligen äter marsipan. Jag kan göra det men Micke avskyr det. Men den fanns i kylen och så gick det som de gick. Undar om något café skulle vilja sälja dom, av rent medlidande liksom...

Och så får jag ju inte glömma att skryta över fredagens Mickemiddag. Egentligen skulle jag vilja slå ihop förra helgens huvudrätt med helgens förrätt. Det hade vart värdig en menyplats på bryggargatan. Förra helgen åt vi (nu garderar jag mig mot felskrivningar) renytterfilé, typ.. och det var sååååååå gott och så mört. Fredagens förrätt bestående av lätt stekt saltat riphjärta och ripbröst med smörstekt svamp. Balsammarinerade tunna morötter, sås på ripa och blåbärsgelekuber smälte i munnen och steppade på smaklökarna. Lammkotletterna till huvudrätten var riktigt goda men renen får 5 höbalar av 5 möjliga.

Förrätt

Lamm

Marsipanskapelserna. Jag kan avslöja kreationerna så slipper ni ligga sömnlösa och fundera. Från vänster i luddig ordning: Pirog med chokladfyllning, Zäta, flygande hare, gris (bakom haren), tomtar, rosor, ripa, en mansgrisn (komplett med ölburk och tv-kontroll i handen), snögubbe, en spindel-trollslände-gris, och ja det var allt. Gristema i år.

Nu är bara den stora frågan hurvida pepparkakshusbaket ska bli av i år eller ej. Vi kanske gick ut lite väl hårt förra året, Kiruna kyrka. Hur slår man det? Pappa Grön föreslog katedralen i Barcelona... men pust tänker jag. Nån som har en fin idé, eller ska man dra sig tillbaka efter ett mästerverk? På tal om verk men med ä, värk alltså. Så har nog sorkarna i Parakka magvärk. Dom har nämligen ätit upp kyrkan under året. Det är som om den aldrig existerat. För visst har den det..? Eller...

Kaffe ska man inte förringa

Jag är verkligen så värdelös på det här just nu. En kan tycka att man lika gärna kan stänga ner men då skulle jag vara tvungen att lägga in de bloggar jag läser i favoriter eller nåt annat och det ids jag inte. Dessutom lever jag på hoppet om att jag ska orka plita ner nåt..nån gång. Kiruna har förvånat med grader runt nollan i några dagar. Skön ändå. Väger upp lite för det begynnande eviga mörkret måntro? Nu orkar knappt solen ovanför trädtopparna. Den skymtar till i en kvart eller så. Tröttare än mig kl 6 en morgon. Kaffe är guds gåva norrut. Nu, skola.

Soluppgång följt av solnedgång.