5 december 2010

Produktiva helgen

Nu jästanimig. Lång helg, skön helg. Terminens sista tenta avklarades i fredags så i helgen slog jag nästan knut på mig själv när jag kom på att jag inte hade ett enda måste. Måsten borde egentligen inte få existera, som ordet normalt. Fyller ingen mening och saknar innehåll. Man blir nästan lite lätt förvirrad när man kommer på att man inte har saker som man måste göra men inte är jag den som är den. Sov lite längre, åkte på en skidtur, tränade och klippte klor. Inte mina, Zätas. Ett sånt där.. måste.

Så hur ska jag lyckas klämma in produktivitet i det här utan att skämmas över rubriken. Fixade nytt boende. Väl en etta igen men vi måste ut i veckan och har sån j*la tur att vi får ta över lägenhet 2 i början av nästa vecka. Stockholm släng dig i väggen. Bostadsbristen i Kiruna får en att fundera över om man borde sälja sin själ eller inte. Den här får vi ialf ha minst ett år om vi vill. Fick ett ryck och gjorde marsipanfigurer i lördags trots att ingen av oss egentligen äter marsipan. Jag kan göra det men Micke avskyr det. Men den fanns i kylen och så gick det som de gick. Undar om något café skulle vilja sälja dom, av rent medlidande liksom...

Och så får jag ju inte glömma att skryta över fredagens Mickemiddag. Egentligen skulle jag vilja slå ihop förra helgens huvudrätt med helgens förrätt. Det hade vart värdig en menyplats på bryggargatan. Förra helgen åt vi (nu garderar jag mig mot felskrivningar) renytterfilé, typ.. och det var sååååååå gott och så mört. Fredagens förrätt bestående av lätt stekt saltat riphjärta och ripbröst med smörstekt svamp. Balsammarinerade tunna morötter, sås på ripa och blåbärsgelekuber smälte i munnen och steppade på smaklökarna. Lammkotletterna till huvudrätten var riktigt goda men renen får 5 höbalar av 5 möjliga.

Förrätt

Lamm

Marsipanskapelserna. Jag kan avslöja kreationerna så slipper ni ligga sömnlösa och fundera. Från vänster i luddig ordning: Pirog med chokladfyllning, Zäta, flygande hare, gris (bakom haren), tomtar, rosor, ripa, en mansgrisn (komplett med ölburk och tv-kontroll i handen), snögubbe, en spindel-trollslände-gris, och ja det var allt. Gristema i år.
Nu är bara den stora frågan hurvida pepparkakshusbaket ska bli av i år eller ej. Vi kanske gick ut lite väl hårt förra året, Kiruna kyrka. Hur slår man det? Pappa Grön föreslog katedralen i Barcelona... men pust tänker jag. Nån som har en fin idé, eller ska man dra sig tillbaka efter ett mästerverk? På tal om verk men med ä, värk alltså. Så har nog sorkarna i Parakka magvärk. Dom har nämligen ätit upp kyrkan under året. Det är som om den aldrig existerat. För visst har den det..? Eller...


2 kommentarer:

Ewa sa...

snyggt jobbat

Gris-apan ;P sa...

Ja tror jag är i din hovee, då do tänka så mike på grisen.. puss odee facktiss!!! Ps. Ta denna där stonehenge - miiket bra. lättplätt.