Gäääsp

Om ni inte hängt med så har det varit älgjakt, det betyder i stora drag livet före och efter älgjakten. Under tiden stannar som allting upp. Tro inte att det är ett stillasittande liv på en stubbe i väntan på att älgen ska trilla ner i knät. Tidiga mornar och ibland sena kvällar med otaliga drev (långa. förjävliga promenader i skogen) genom myrar, sumpskogar och risiga snår. Men så jävla najs ändå! En ko med kalv som helt plötsligt bara står på myren en dimmig morgon som genom ett trollslag. Man har ingen aning om hur det gick till, man vänder bara bort huvudet en halv minut och sen står dom där och inte har man hört ett ljud.

Nu börjar det vanliga livet om, typ. Vilket betyder jakt det med men inte i en lika intensiv form. Skogsfågel är det gott om i år och den får jagas ett bra tag till. Rävjakt är minst lika spännande vare sig man vakar eller lockar. En envis förkylning som så passande dök upp vid älgjaktspremiären kanske kan ge med sig nu. Det är förjävligt att gå flera kilometrar per dag i snårskog med en rinnande näsa eller sitta på pass och försöka vara tyst när allt man vill är att hosta.

Dagarna i början av veckan fick jag dock snällt finna mig i att åka med till Ö-vik med skolan. Vi skulle hälsa på vår paralellklass vid kusten. Det betydde ännu mer promenader, en massa trattkantareller(!) och ett blåmärke på kinden efter ett lasergame spel.

Nu är det bara att packa väskan. Piteå hägrar med MH prov i Luleå för Zäta på lördag. Btw så regnar det om nån har missat det, igen.

Mellan kakbak och brödbak

Dagen före den stora dagen. Älgjakten börjar imorgon här uppe i skogen och det är bara till att förbereda det sista. Själv är jag inte med i jaktlaget utan får tassa efter i Mickes fotspår. Klagar inte nämnvärt då det är rätt så spännande ändå, dessutom måste ju Micke få spräcka nollan innan jag gör det. För.. vi kan kalla det familjefridens skull liksom hähä. Vi får se hur det blir nästa år.
Dagen idag bjuder på mulet väder men tack och lov inget regn. All svamp som plockades tidigare i veckan har torkat. Det är en himla fin grej den där svamptorken och jag skulle nog vilja ha en själv. Man blir lite halvt till sig när den plötsligt bara står där, lite sådär mysigt knubbig. Karl Johan svampen är riktigt mumsig och hittar man dom där superfina hårda som inte tagits i anspråk av larverna, ja då är lyckan gjord. Annars blir det lite husligheter idag mellan skolskrivandet. Bakar kakor, testar torka äpplen och har delat på surdegen Alfred. Han ska förhoppningsvis ge upphov till en god avkomma ikväll!

Knubbiga Karl Johan

SkabbZäta är såklart med Hoho, bättre bli det knappast i svampkorgen

Jo kanske, om man kommit över dessa när de var fina.

Goliat musseronen. Nu gråter jag bara en skvätt istället över ett missat tillfälle

Här har älgen fejat hornen. Kanske var det stortjuren självHösten har kommit ganska lång här men vackert blire

Skogens skafferi

Eftersom internet för tillfället suger hemma hos oss får jag passa på att lägga upp ett par bilder där nätet är bättre. Från höstliga utflykter såklart.

Svarta vinbär, hallon och blåbär kan göras till mycket goda grejer.Blandsvampar under rensning.

Årets första dalripa.

Mellan skabb och jaktpremiärer mitt i skogen

Nu är det bara att låtsas som om jag inte engagerat mig i skrivandet ett tag. För det har jag, mentalt vill säga. Men ska det bli nåt av det är det bara att ta tag i det, som plåstret som ska av. Nu har jag med tanke på min återpremiär tänkt ändra lite upplägget här. Hur det blir får vi väl se. Men en sak som är säkert är att det lär bli en hel del promenader genom skogen i den här bloggen!

Här är det långt till grannarna och ännu längre till HM-närmare bestämt 8 mil. HM invigde för övrigt sin första butik i Kiruna för ungefär 1 månad sen, innan HM kom fanns inte HM här så är det. Men jag trivs! Just nu avlöper jaktpremiärerna varandra. Räv 1 augusti, fågel 25 och idag är det älgjaktspremiär. Mellan jaktturerna ska jag hinna ut i skogen åtskilliga gånger för att lagra på förrådet med svamp och bär. Så nu har ni kanske börjat förstå att det lär cirkla en hel del om livet mitt i skogen.

Sen mormor, morfar och mamma var upp för någon helg sen har jag blivit svampfrälst. Kan inte så mycket än utan håller mig till säkra kort. Än har det gått bra. Jag har även blivit surdegsfrälst. Jag skulle kunna tillskriva Per Morberg den äran men det tänker jag inte, hans recept sög. Mycket kan han men inte baka, det skriver han tom själv. Istället blev det en engelsman som fått agera surdegsguru, men mer om honom en annan gång.

Årets första fågel föll för Mickes hand i helgen, en dalripa som vi hittade tack vare Zäta. Även en vallhund kan fungera som fågelhund, dock uteblir väl skönheten och finesserna i jaktformen. Tills vi skaffat oss en fågelhund får det dock fungera. Det är inte mycket som slår en dag i skogen, oavsett om det gäller jakt på djur eller jakt på bär eller svamp. Bärjakt har väl inte samma uns av spänning som en fågeljakt men dumt är det inte.

Av allt vi håvat in har jag börjat exprimentera. Saft, sylt, marmelad, chutney, torkad svamp, friterad svamp you name it. Man kan göra mycket och kul är det. Dessutom smakar det hundra gånger godare. Min senaste stora utmaning är som tidigare nämnt, surdegen. Vilken pärs! Lätt men svårt. Är en hel jävla historia för sig och jag har redan skrivit en novell. Jag kan säga som så att efter veckor med matande, svärande och misslyckanden så har det börjat likna nåt. Ett hett tips är visst iallafall att ju älder deg desto bättre. Alfred är nu snart 4 veckor och han luktar en aning surt, som en gammal disktrasa indränkt i vinäger. Som det ska vara. Frank hade vi mindre tur med, han möglade och åkte i komposten.

Nog om detta för nu. Förvänta er inga jättenoveller nu i fortsättningen ni som orkat med att läsa ända hit. Det blev bara så, det är ju ändå länge sen. Btw har Zäta skabb, det har han haft i 5 veckor nu. Inte roligt. Och naturligtvis har han fått skabbmedel, osett än bara om det hjälpt. Fuck, det suger om nåt.