Bakslag

Är minusgraderna och snön som ramlade ner igår mitt fel?

Inte var väl jag en överdriven optimist som bara tog med mig vårskor och vårjackor ner till kusten och skrev att det var vår igår! Förlåt om jag har förolämpat någon, men snälla ge mig de bara vägarna tillbaka. Dobbarna till skorna lämnade jag i inlandet...

Jogga in våren

Igår landade vi i Piteå! Micke ska vara här över helgen och jag stannar nog lite längre när jag ändå kan. Vasa? Skola? Va, mja, jooo...typ. Jag måste göra en projektplan som ska in nästa onsdag. Det ska jag hinna. Sen är det bara att fyra av startpistolen. Efter påskhelgen startar..taadaatadaaaa... examensarbetet!

Idag fick jag äntligen träffa my person, det är kärlek. Dagen var liksom komplett. Skönt med lite extratid denna gång, vi hinner ses fler gånger innan det bär av uppåt igen.

Och, håll i er, idag var vi även ut på vår premiärlöprunda. Premiär som i premiär för i år, premiär sen snön föll (i år har vi inte alls löpt nåt i vinter). Å vilda vaniljmunkar så bra det gick. Eller känslan var väl inte bäst men tydligen gick det bra ändå. Eller vi säger så här, känslan var bra med tanke på uppehållet och vi trodde väl att vi skulle landa på 5,40 cirkus per km. Men ta er i tårna, 5,09 per km blev snittet! Hurra, det finns hopp!

En kaffekopp, två kaffekoppar, tre kaf..

Det är vad som krävs för att öppna två ögon som är lika tunga som två betongfundament. Jag var så pigg förra veckan, vaknade alltid 5 i 6. Men det var då det.

Ska slänga mig ut på en morgonpromenad så snart kaffet kickar in. Sen måste jag flå en räv. Sen, sen ska jag packa för Piteå! En vecka nere i "storstan" ( med lite plugg å annat). Sweet!

Iiihhh

Min orkidée kommer med en ny blomstängel!

Det spelar ingen roll att jag är trädgårdsmästare. Trädgårdsmästar gör man ute, jag är (nästan) kass på inneblommor. I alla fall orkidéer, jag har aldrig lyckats med att få dom att blomma om. Men nu kommer det en!

Fina fisken

15 minuter.

Det är vad det tog att få 8 st harrar, och fina harrar dessutom. Jag vet inte, det lär nog aldrig hända igen. Helt sjukt var det, vi hann inte mer än stoppa ner blänket så högg den första. Sen högg den andra... och den tredje... och så fortsatte det tills vi helt enkelt tyckte att det fick räcka. Jamena, man kan ju inte dra upp hur många som helst. Harren ska vi vara rädd om. Men kul var det på sitt lilla udda och otroliga vis.

En knäckebagare här bor i.. byn

Som den ..bagare.. jag är har jag sedan arla morgon varit uppe och bakat knäckebröd. Förrådet var slut och jag ska även bidra med ett packe till Parakkanappet som går av stapeln nästa helg. Men snart är jag klar. Solen lyset, sambon är ute och kollar mårdfällor och Zäta han ger ifrån sig konstiga ljud. Det är inget gnäll, mer av ett missnöjesljud. Han vill väl ut. Och ut ska vi. Kanske åka och pimpla någonstans. Fisk då alltså.

Två timmar!!

Det är tiden som det tog för mig igår att lyckas med att få till en korrekt sidnumrering på arbetet. Jävla gratisversioner.

Brödbak och korrekturläsning

Sitter som bäst och väntar på att få tillbaka min text som Micke korrektur läser. I tisdags när jag trodde att jag var klar hade jag såklart glömt att det skulle vara en populärvetenskaplig bilaga till arbetet också. Behövde ju inte få panik (gott om tid än) men jag gjorde bort den ändå på en gång. Så nu väntar jag alltså bara på ett ok,under tiden blir det morots bröd. En favorit som återkommer ofta i brödbakssammanhang.

Fjällnerven rycker och drar

Fick en plötslig längtan efter fjällen och sommaren. Nog för att vårvintern är riktigt härlig men allt är ändå så mycket enklare under sommarens och höstens fjällvandringar. Det går att gå (i princip) överallt och jag slipper frysa arslet av mig varje gång nöden kallar. Fjällen är fantastisk vacker att vistas i under den korta sommaren och hade jag kunnat hade jag tatt sambo och hund och vandrat runt i 3 månader. Nån gång kanske.

Foto från sommaren 2011 då jag och min goa kusin gästade Kebnekaisefjällen

Livets små mysterier

Varför går det mycket mindre tvål i en grabbtoalett? Jag tycks behöva en ny ungefär varannan månad men detsamma gäller inte för den andra hälften. Mysko.

En såndär vanlig måndag

Måndag och nu startar upploppet snart. Sista tentan (om jag inte måste skriva om den) skrevs i fredags. Sista gången vi hade en föreläsning var förra måndagen. Nu behöver jag inte sätta mig i klassrummet innan den 7 juni, då ska vi redovisa exjobben. Innan det drar igång ska dock en fördjupningsuppgift in i mitten av nästa vecka. Sen, sen börjar jobbet mot slutet! Tänk, 3 månader ehhöö, hemma. Fast jag kommer ju inte enbart att kunna sitta och pilla mig i naveln. Jag måste skaffa mig ett större förråd av självdiciplin. Det jag har i skafferiet lär ju inte räcka i 3 månader.

Lagomt mör i kroppen som jag är idag är det halvsegt att komma igång men jag har då verkligen hela dagen på mig. Micke kommer inte att ramla in förrän vid tio snåret ikväll, det snöar ute och Zäta ska ju ta det lugnt med penicillin i kroppen.

Här är lite bilder från helgen. Hela helgen kändes som en lång lördag. Jag och Micke hade lite snöhyddebyggar läger med ett par få tappra ungdomar. Vi byggde egna igloos för att kunna övernatta i dem sen, grillade korv och hade allmänt trevligt. Det blev uppskattat och ingen frös ihjäl. Jag tror tom att de fick mersmak. Men det känns i kroppens muskler. Blir skönt med en innedag idag.

Omplåstrad

Synligt brosk, var, blod och ett infekterat öra. Det blev en tvättning och omplåstring, en kur på penicillin, smärtstillande och antiinflammatoriskt. Att få bölden punkterad var inte roligt men måste förmodligen ha varit hyfsat skönt sen. Fick direkt en både gladare och piggare hund. Beräknad läkningstid, ett par veckor. Öron är tydligen svårläkta saker när brosk lyser i dagen.

Skräp

Jag måste försöka få en tid imorn hos vettrisen i Kiruna (som jag absolut inte gillar). Jag hade hoppats på att slippa och kunna ta han till Piteå i början av nästa vecka men jag vill inte vänta över helgen. En satans-helvetes-miniatyr-bull-variant (kalla mig fördomsfull men det skiter jag i) till hund bet Zidde i örat när vi var i fjällen. Tippen saknas och örat är numera fransigt. Visst kan han väl skryta med en utslagen tand och ett fransigt öra för brudarna nu men jag är inte nöjd. Han har ju inte varit i slaggis direkt, fast det behöver ju inte dom veta. Tanden rök ju på grund av hans egen klumpighet och örat, tja, jag kallar honom inte hundarnas Thomas Di-Leva för intet. Han har aldrig krökt läpp åt nån, han älskar bara hela världen men hela världen älskar tyvärr inte honom men det fattar han som inte.

Nej den där lilla bitska skit hunden står nu på min all-for-ever-to-hate hatlista. Och ja, jag vet att mitt ordförråd inte är vidare vackert men det skiter jag också i.

Fjällen

En härlig vecka som tog slut alldeles för fort. Vädret har väl varit sådär, helt ok men attans blåsigt. En natt trodde vi nästan att vi skulle lyfta och åka iväg ner efter sjön. Ripjakten gick därför inte vidare bra men fisket gick desto bättre och det ligger nu ett dryga hundratalet rödingar i frysen.

Packad

Onsdag, torsdag och fredag har jag suttit och tokskrivit för såklart fick vi en ny rapport att skriva i och med den nya kursen. Tänkte att alla måste vara less vid det här laget över mitt ojande om skolarbeten. Men det är framför datorn jag har suttit klistrad, allt för att bli klar med mina 3000 ord innan idag för imorn drar vi till fjälls! Micke är ledig en vecka och jag, ja jag kan också vara ledig nu. Tjohoo.

Rautaspremiären startar nästa helg men vi tänkte åka redan imorn för att jaga ripa innan fisket startar. En vecka i fjällen, utan dusch, toa och mottagning. Så jäkla härligt! Vi har packat, lagat mat och bakat bröd i dagarna två. Imorn får vi bara hoppas att allt får plats på släpet. Tjing.

En andra chans

Efter en fotosession runt niotiden försvann det lika plötsligt som det kommit. Tyvärr vandrade jag ut under den tid som både röda, gröna och violetta färger flammade över himlen och innan jag nått fram till en bra plats och fått upp stativet var det mest "bara" gröna färger kvar. Lite violett fick jag med på några bild. Det kluriga är att hinna leka med inställningarna, man vill bara hinna få bilder och stressar. Jättedumt. Vid elvatiden återkom det igen även om det inte varade lika länge. Med sömnen på intåg i ögonen bestämde jag för att gå ut igen ändå. Denna gång testade jag mer och provade även raw-format. Vilken skillnad bara det! Kul kul. Nu måste jag lära mig photo shop också. Det är ju som ett projekt i sig.

Den här gången var jag hemma!