Psyket nästa?

Jag har börjat höra röster. Men dom kommer inte från mitt huvud utan från elementet i hallen. Det låter som om nån reciterar sport. Kan knappast vara ett sunt tecken, jag är ju inte ett dugg sportintresserad.

Jo jag finns här

Men det är måndag. Måndag innebär ta-tag-i-exjobbet-dag. Jag pustar, jag stånkar och jag surar. Jag surar för att det hör till och för att jag känner mig krasslig. Fast ska jag vända det så håller jag mig ju inne då och tvingas skriva för mycket annat roligt kan jag inte göra. Vädret är mulet och blött. Passar ännu bättre. Den enda riktigt missnöjda är i vanlig ordning Zäta. Så efter lunch hjärngympade vi lite. Nu sover han gott på soffan.

Besök på bakgården

Denna lilla nyfikna besökare var och hälsade på imorse. Den verkade inte alls ha bråttom iväg och stördes inte heller av mitt foto klickande. Som att den visste att jaktsäsongen var över. Men visst är dom vackra.

Någon måste ju gilla mig

Här ute har jag suttit under veckans fina dagar, inte på stolen som kanske synes utan på trappkanten. Igår rasade ett stycke mycket isig snö ner som legat kvar på taket. Det landade precis där jag och Zäta brukar sitta och filosofera. I en mikromillisekund fick jag en obekant känsla, vi kan kalla det dödsångest. Ibland har man ju bara tur.

Annars har vi en fin strålande dag igen. Jag har meckat med skolan på morgonen och tog sen en dryg timmes skidtur efter isen. Jag skejtar med klassiska skidor. Inte okej. Nån som känner nån som säljer skejtskidor, var vänlig hojta.

Tut tut

Det är fredag, det är morgon. Idag börjar sammanställningen av exjobbet. Kaffet är min vän men det håller inte min mage med om.

På nyhetsmorgon ska dom utvärdera joggingskor. Jag har ett par vita nya, det är opraktiskt. Just nu uppe hos oss måste jag ha dubbar om jag inte vill riskera livhanken men dom vill jag inte sätta på mina vita, skinande joggingskor för då får dom en grå rand på sig. Tur skidföret är bra än. Annars kan jag ju bara fortsätta att nöta på mitt gamla par, dom är ju redan gråa.

Det var torsdagen det

Pjuh! Kylskåpet är fyllt, Micke har fått sig några öl å Zidde ett par grisöron. Vi har hämtat våra torkade rävskinn, vi har nu totalt 9 skinn som ska beredas. Jag har tränat axlar, mage å rygg. Å vårat nät har lagt av (tillfälligt hoppas jag). Så nu sitter jag å våldgästar på svärmors nät. Vi tar fredagsbastun en torsdagskväll när vi ändå är här å kanske åker det ner ett kex med ost på av bara farten. En helt vanlig fre.. Eh, torsdag alltså.

Nä men vad sägs om en utflykt?

Idag är det nödgat med en stadstur, innehållet i kylskåpet sinar. Åtta mil enkelväg för att komma till en redig affär, det ni. Kom ihåg det nästa gång ni tycker att det är jobbigt att åka och handla.

Ojsan

Vad hände där... Jag som bara skulle pilla lite, på datorn alltså. Med annat än exjobb det vill säga.

Tiden sprang iväg och jag förlorade mig själv i något slags lyft(?) av bloggen som jag under hot ska erkänna har grunnat på ett tag. Vintern kändes done, blandat känns bättre. Även fast jag inte alls är less vintern i år på någe konstigt vis. Har sörplat på en smothie som var mer lila än randen på gayfolkets regnbågsfärgade flagga medan jag pysslat, klippt och skurit. Men blåbär ska ju också vara bra för ögonen så det verkade som ett bra förmiddags mellis.

Nu blire lite sån där skola då... Sen kanske en skidtur. Just nu blåser det snåljävla vindar direkt från Arktis och jag är inte sådär överdrivet sugen på att hälsa på dom idag.

Mätt mättare mättast

Två och en halv timmes skidtur idag igen. Bättre fart men en aning mera mulet idag. Så nu är ja ännu mörare. Idag blev det ingen axelträning, kändes som att skidåkningen gav mig det jag behövde så att säga.

Middagen den var efterlängtad och åkte ner i ett nafs. Souvaspaj med blandsvamp toppad med chevreost och Mickes hemgjords coleslaw. Nu väntar jag på att surdegen ska jäsa så jag kan kasta in den i ugnen. Sen..tatatadaaa...blir det Game of Thrones igen. Vi har sett förbi Svt och sneakpeakar nu på säsong 2 som går i USA.

Gårdagen

Så mulen blev den ju inte alls. Lagom till lunch sken solen för allt vad den var värd och inte en vindpust vågade blåsa ett moln över himlen. Jag var duktig. Hela morgonen satt jag och gjorde undersökningar, alltså letade litteratur, så både hund och jag tyckte att vi förtjänade en skidtur på eftermiddagen. Att den sen ska ingå i mitt exjobb var det ingen baktanke med alls. Förena nytta med nöje alltså, det är rätta bananer.

Vi skidade för allt vad tyg och päls höll och gav oss en rejäl tur på tvåochenhalvtimme. Kameran var självklart med och jag hittade både färska bäverspår, tjädrar (som var för snabba för min kamerahand, tuppen lämnade snällt ett poopspår åt mig att fota ialf) och annat värt att dokumentera till exjobbet. Summa sumarum, en kolossalt fin dag.


På kvällen tränade sambon och jag medans Zätan snarkade gott i soffan. Idag är jag lite mör i både kropp och knopp men jag har ändå lyckats laddat för nästa skidtur. Förmiddagen gick än en gång till undersökningar och nu ska tur nummer två undersökas.

Mulen himmel, mulet inne

Kanske inte riktigt men det rimmade juh. Nå men idag störtar vardagen över en. Ett långt "påsklov" har grumlat disciplinen en aning så nu är det bara att bita hårt och fortsätta med exjobbet.

Min dator har fått liv igen och helgen var kort, intensiv och superskön. Mamman

och min moster bilade upp i fredags och hälsade på och vi hade en himla fin lördag på Kalixälven med pimpling och en strålande sol. Middagen räddades och det blev färsk fisk till middag!

Nu när lugnet har lägrat sig igen är det bara att sikta mot upploppet.

Fail

Vilken besvikelse. Jag skulle göra negerbollar och planen var att mula halva degen innan jag ens hade hunnit trilla den första. Men istället för att kolla recept så frihandade jag och de resulterade i hälsobollar istället med en sån mäktig kakaosmak att tom jag blev less efter en. EN! Hela kvällen är förstörd.

Å det sket sig

Bilder och annat får ni vänta på. Jag glömde såklart min datakabel i Piteå. Min räddning är att mamma och moster ska hälsa på till helgen så de kommer med den lilla men ack så viktiga prylen. Mycket kan en Mac och bra batteritid har den men inte ens den pallar en vecka utan mat om den ska användas. Så ni får göra som på den gamla goda tiden när folk fortfarande läste böcker, använd fantasin och skapa era egna bilder om ni orkar läsa resten av babblet.

Igår var vi in till "stan", bytte Mickes skoter som visade sig vara en skräpskoter mot lite kvalité som pappa säkert skulle ha sagt. Istället för en gul ilsken skidoo står nu en blå harmonisk Yamaha på gården och den går som en marängdröm. Felet med denna historia är att jag också vill ha en egen nu.

Idag blev det en hemmadag. Sju rävar väntade imorse på att bli...avklädda. Nu är det bara 4 kvar. Och nej, vi har inte skjutit alla. Mickes kusin är också delaktig. Jag tog med ett skinn direkt hem, det ska få ligga i frysen ett dygn och sedan ska jag testa fettgarva det. Lyckas det kan det kanske bli en mössa av pälsen..

Å för att avrunda novellen, ikväll är det Game of Thrones igen. Vi gillar.
Amen

Phåsk

Ja den kom och gick.

Det har som varit full rulle. Jag kom hem i torsdags liftandes med Mickes syster och hennes andra halva och fredag vid lunchtid drällde pappa, lillebrorsan och hans tjej in hos oss! Riktigt, riktigt roligt. Så vi har roat oss med att pimpla lite och kört en massa skoter. I lördags packade vi rent ihop oss och åkte till fjällen och trots att det blev en intensiv dag så var det värt det för att få köra lite bland de enorma bergmassiven. Igår åkte de ner mot kusten igen och vi ska bara passa på att inte göra något speciellt en stund.

Nån bild ska jag rota fram sen och kasta in!

Tisdag

Fortfarande kvar i Piteå och ett besök igår till pappa Grön resulterade i årets andra joggingtur. Mina ben hade tillslut återhämtat sig från chocken så det blev en lagom återuppväckelse i pappa fart, dock pressade han på lite och turen blev nära 7 km.

Strax ska jag packa in hund och mig själv i bilen och åka och hälsa på en väldigt kär vän som jag inte träffar så ofta.

Smärta

Alltså jag har haft underjordens träningsvärk. Av löpning!! Bara efter mina värsta benpass har jag haft en sådan krämpa som förföljde mig fredag och lördag. Idag börjar det släppa tack och lov. Vi sprang ju inte långt heller, 6 km brukar inte vara nån biff, uppehåll eller ej. Förklaringen kan va att jag fick springa och bromsa Zäta som jag hade i sele. Han brukar springa lös men det är hemma det. Han är ju tränad att dra i sele så. Det är förklaringen eller så har jag tappat allt vad benmuskler heter och det är ju en deprimerande tanke.