Här ute har jag suttit under veckans fina dagar, inte på stolen som kanske synes utan på trappkanten. Igår rasade ett stycke mycket isig snö ner som legat kvar på taket. Det landade precis där jag och Zäta brukar sitta och filosofera. I en mikromillisekund fick jag en obekant känsla, vi kan kalla det dödsångest. Ibland har man ju bara tur.
Annars har vi en fin strålande dag igen. Jag har meckat med skolan på morgonen och tog sen en dryg timmes skidtur efter isen. Jag skejtar med klassiska skidor. Inte okej. Nån som känner nån som säljer skejtskidor, var vänlig hojta.
2 kommentarer:
Vi är fler som gillar dig.
Hua för snöklumpen. Livsfarligt juh!
Skicka en kommentar