Det finns gånger då jag saknar mitt perfekta lilla sophus på Parkgatan. Till sådana gånger hör när glasflaskorna medvetet hoppar på mig när jag öppnar sopskåpet eller när konservburkarna väller ut över sorteringshinken och sprider sin illaluktande doft som på pin kiv (fast jag på heder och samvete skrubbat deras små metallkroppar tills de..blöder).
I skogen kan ingen höra dig gråta och med fakta i sopsorterarhand så är det väl lika bra. I källarn växer sig högarna till monstruösa berg av batterier, glas, metall, glödlampor, elgrejer och diverse andra saker som jag sorterar i jakten på att bli utnämnd till årets sopsorterarvän år 2013. Bergen tenderar till slut att bli så enorma att K2 framstår som en pygmékulle och alla försök att ta med skiten i bilen till källsorteringen i Vittangi havererar fortare än ett JAS plan. Istället får jag snällt försöka pricka in sopcentralens öppettider strax utanför Vittangi. Dom har öppet varannan onsdag, tror jag. Ibland är det kanske varannan torsdag eller möjligen var tredje tisdag. Förutom dom veckor i början av varje månad då dom har öppet måndag eller om det infaller under en ojämn vecka, fredagar. Vanligen har dom då öppet mellan kl 12 och 17. Under lyckosamma dagar tom så länge som till kl 19. Ibland är ingen där och då har dom följaktligen inte öppet alls. Andra gånger verkar dom vara extra glada och har därföe öppet hela dagen och bjuder således på kaffe och fika.
En sak är då säkert. Dom är väldigt hjälpsamma. När det väl är öppet.
En annan sak är att pantberget med flaskor nu tvingar oss att famla fram i blindo i källarn som i ett enormt bollhav som löpt amok. Till närmaste pantapparat är det 8 mil. Jag tror att vi rymmer några flaskor till.
2 kommentarer:
Inte det lättaste att vara miljövänlig men ingen kan säga att ni inte försöker ;-)
I feel your pain, men älskar mitt soprum. De har allt möjligt där inne sedan coop nära klappade igen. Men ni kanske rent får en sistaminuten av all er, öh, petting. Vem vet?!
Skicka en kommentar