Som gjort för en dag i sängen

Nog för att jag ligger där av en mindre rolig anledning. Zäta han vägrar gå ut idag för att det regnar (i Kiruna sista november!?!) och jag vägrar gå ut för att jag inte orkar tack vare en inte uppskattad magsjukeattack inatt. Jag överlever väl men det är för att det inte är jag som måste gå ut för att gå på toaletten. Vid halv elva hade han bara vart ned för trappen och vänt en gång så jag hade ju inget annat val än att knata ut. Jag slog inga långdistansrekord men han gjorde iallafall det han skulle. Sen dess har han vägrat gå ut igen. Det är ju inte hälsosamt, hunden måste ju bli kissnödig nån gång. Eller så har han en hemlig toalett någonstans...

I min lilla bubbla

Ute är det -19. Vintern kom verkligen när den väl behagade dyka upp. Man går som i ide i början av kallperioden, bildar en bubbla av ullsockar och stickade koftor. Zäta kliver upp ur sängen på morgonen och när man gläntar på dörren så sticker han knappt ut nosen innan han vänder om med sängen i sikte. Men ta det inte för att jag klagar. Man verkar behöva en slags acklimatisering. Det är fint med ett gnistrande täcke och det är vackert att gå ut.

Igår hälsade vi på Lina medan Micke spelade inne i stan. Det var mysigt att få åka i väg en sväng även om det kändes en aning både tomt och konstigt utan Trazzel som hejade när man kom in. Jag tycker om att sitta bland andras julpynt och ljus. Käkade en skumtomte med mintsmak och kom fram till att det funkade. Det finna alltid nån i varje familj som käkar skumtomtar. Det är väl typ jag i våran, fast det brukar inte bli så många.

Nu vankas morgonplugg och mera kaffe!

Alltså!

Micke kan laga mat, alltså kan med stort K. Idag hade tom Per Morberg blivit extra stolt. Vilda vaniljmunkar så gott det var! Älsgstekarna levererar på topp varenda gång. Idag var den inrullad i vitlök och peppar med en klick hemgjord persiljesmör på toppen. Till det grönsakstempura och chilifish sås. Schmums! Jag fick tvärsnöra ihop en efterrätt som avslutare. Turkisk yoghurt med saffran och rörsocker toppad med hallonsorbet och lönnsirap gjorde susen. Mitt inre jublade.

Hjärtesorg

Idag går tankarna till en Lina och Trazzel. Det är aldrig lätt att förlora sin vän.., Sov gott Trazzlet.

Pinkeri session två

Ännu en skrivuppgift. Kort tid att utföra den på. Varför inte liksom?

..och så pinkar gud en i ansiktet

Jag var ju så lättad över att tentaperioden var över, att jag skulle få göra annat kul på fritiden än att bara ägna mig åt plugg. Vi hade bara ett projekt kvar. Jag fick hybris och gjorde planer. Baaam! Så kom den. Grattis, ni har nu ännu ett projekt och ni har mindre än fjorton dagar på er. Tack då.

Förresten blev inte dagen tomhänt. Det satt en mård i en av våra mårdfällor. Blev lite gladare, det är kul att se att det fungerar. Sen tog jag och Z en springtur, vi kom nyss in och det var jäkligt skönt! En dusch på det här sen får vi se om jag får något gjort eller om jag ska skjuta det framför mig ett tag till. Panik är ju som det bästa, eller hur?

Mård, men inte dagens

Veckorna efter

Ibland går dagarna så fort! Helst när man har en massa tentor som man måste plugga till. Nu är iallafall den sista skriven för terminen och jag kan börja fokusera på annat i vardagen. Som att fånga dagsljuset och jaga. För att inte glömma att jag måste lära mig att fota! Jag fick en kamera av Micke när jag fyllde år och inte vilken som helst utan en systemkamera, jag blir svettig bara jag ska försöka förstå mig på alla inställningar. Jag skulle verkligen behöva en fotokurs. Men det är skitkul även fast jag bara fattar en femtiondedel. Som tur är har hans syster en likadan och hon har haft sin ett tag så jag får snappa upp lite där också.

På tal om att fylla år så är det ju gjort nu för i år. Vi hade det skitmysigt både här uppe och en helg senare med släkten nere i Piteå. Förutom att jag verkar ha fått dyslexi så har jag fått såna himla fina presenter! En fick jag "tjuvöppna" redan i somras för att hinna skjuta in den innan älgjakten som var, svårgissat värre alltså. Presentkort, jakthandskar och BRA solglasögon var annat som gömde sig bakom presentpappret. Mina syskon tyckte att jag kunde piffa till mig emellanåt med en annan klocka än min pulsklocka, likaså Jess och söta Sara som kom med ett halsband. Så tack alla, verkligen!

Som gissat har det som sagt inte blivit mycket annat än plugg de senaste två veckorna. Ingen jakt heller men det ska det bli ändring på nu. Det börjar bli dags att rikta uppmärksamheten mer mot rävar och mårdar. Den 15 november blev det förbjudet att skjuta vissa skogsfåglar så nu är bara orr- och tjädertupparna lovliga. Förutom ripa då. Men de får vila ett tag ändå. Det är alldeles för mycket räv i krokarna och vi har börjat uppmärksamma en del skabbrävar tyvärr. När det blir mycket räv som tex i år då det finns gott om gnagare är risken större att de får skabb och det är varken kul för de stackars rävarna eller för sådana som vi som äger en Zidde. Vi har tom siktat vad vi tror är en skabbis på vår egen gård men inte fått fast den än. Så just nu är det bara till att hoppas att luspudeln våran klarar sig så han inte får det igen!

Förfest

Eller kanske förfirande för idag är sista dagen som tjugonioåring och vi tjuvstartade med ett minikalas i helgen. För hur välplanerat är det att fylla 30 på en måndag?

Mickes föräldrar kom hem från solen i fredags i sällskap med systern och Putte. Lina, Glenn och deras två hundar kom även dom i fredags så det har varit fullt hus hela helgen! Pluggande, jakt och ätande har avlöst varandra. Jag och Lina har en tenta på tisdag (hurra,hurra) så det var bara att bita i det sura äpplet. Men vi fick iallafall en kul fast kort jaktur igår som resulterade i att jag fick skjuta min första ripa efter ett fint jobb av Linas hund Trazzel. Sen åt vi. Det kan hända att vi tog i litegrann. Gravad älgfilé, tjälknöl, pumpasoppa, smörgåstårta, cheesecake, tryfflar, lax och lite annat. Mätta blev vi och gott var det. Burp.

Nu har lugnet lagt sig men det är bara att plocka fram dom satans skolböckerna. Morgondagen kommer knappast att kännas som en födelsedag med frågestund inför tentan men vafan, äldre blir man ändå!

Säg hej till Råger

Surdegen Alfred har fått kompis i form av rågsurdegen Råger. Första försöket att fixa en rågsurdegsgrund gick inte så bra nämligen, den möglade. Sådant kan tydligen hända under de första dagarna innan grunden blivit tillräckligt sur men denna gång blev det ett lyckat försök och Råger firar nu sin 3e vecka tror jag. Det ska tydligen vara lättare att få igång en surdegsgrund men något gick ju snett. Så idag premiärbakades Råger och han levererade! Även en uppsättning knäckebröd av vetegrunden såg dagen ljus smaksatt med rosmarin och flingsalt. Vi är rätt så bortskämda nu, köpesbröd smakar spånplatta.