Tjohoo

Om ett par timmar åker vi till Piteå. Det är på tiden, ibland kommer ju den där lappsjukan krypandes och det känns kul att se lite folk (sen blir jag folkskygg och vill åka hem). Tyvärr blir det bara en snabbvisit över helgen, men det är ju bättre än inget. Så nu laddar jag med en lunch värdig en mästare, varmkorv. Hade inget annat hemma.

Snart stolt ägare

Har ni sett så bra! Ett helkroppsunderställ. Jag har vetat om dom länge men inte att Houdini hade såna. Glipans dagar i ryggslutet där kalluften strömmar in är över. Men tänker ni, så ofiffigt när man behöver göra sånadär måsten. Haha säger jag då, för den är utrustad med en baklucka! Beställde en igår för dom har rea på Addnature. Jag kommer att må så förträffligt gott uppe i Rautas i år. Två veckor kvar!

Bild lånad av Addnature

Väl värd att vänta på

Dagens middag bara måste föräras ett inlägg. Pitakebab med hemmagjort bröd, hemmagjord coleslaw och öhhh..hemmaskjuten älg.. Det blev så sprillande gott så det går inte att beskriva. Dessutom var det mitt första experiment med surdegspita. Mitt första försök ever med pita å hytteracken va lyckat det blev!

Den lilla akrobaten

Det var den här lilla gynnaren som underhöll mig i säkert 20 minuter tidigare idag. Försök ignorera att skärpan är kass. Det var auto, genom en gammal glasruta.

Det närmar sig

Jag har inte dukat under pga hemtentan men jag har nött som tusan hela morgonen (med paus för en hermelinsession. Krabaten kom skuttandes över gården och jag sprang och hämtade kameran, men mer om det sen). Allt för att bli klar, idag! Jag tror jag kommer att lyckas. All text finns nu på plats mer eller mindre. I vanlig ordning ska jag fila och pilla som sig bör. Senast ikväll ska hela skiten vara klar att lämna in (fast jag kommer inte att göra det förrän fredag). Sen serni åker partyhatten på! Kanske överraskar jag mig själv med ett glas bubbelvatten.

Så muntert då

Jag har suttit och gnetat och stretat hela morgonen med denna hemtenta. Temperaturen ute steg i takt med solen som plöjde sig fram genom molnen. Tillslut så var hela himlen blå, lockande genom fönsterrutan i köket, lovade värme och gnistrande snö under en lysande sol. Men jag bet ihop och i det sura äpplet. Stirrade stint ömsom i boken ömsom på dataskärmen. Tänkte att jag ska bli klar med fråga två innan lunch. Sen får jag äta, sen får jag min belöning. En tur ut i det vackra vädret.

Men som alla vet så funkar inte verkligheten så. Jag har precis ätit och himlen är nu lika grå som ett otvättat badkar. Av solen syns inte ens en stråle. Jag vet att jag borde vara tacksam över min disciplin, fråga två är faktiskt klar. Men ändå. Det svider. Vem njuter av situationen? Nån måste det ju ändå vara.

För övrigt..

Är första frågan av tre besvarade i hemtentan!

En reflektion vi gjorde i tvättstugan var att Mickes klädhög bestod av tre gånger så mycket tvätt som min. Kanske inte hör till vanligheterna i en normal relation men det kan bero på att han i sitt jobb tvingas byta kläder så gott som varje dag. Jag å andra sidan kan löka runt i samma underställ varje dag då hela sista terminen i princip bara sker via webben. Och sitter jag inte inne pga tvång så är jag ute och där behövs inga jeans så att säga. Vissa har det bara för bra.

Så ere

Sambon lagar mat i svettiga träningskläder, jag sitter och gör hemtenta i svettiga träningskläder och Zidde (har i och för sig inga svettiga träningskläder men han doftar hund) kommer med alla sina leksaker en efter en in i köket. Så tillsammans utgör vi en väldoftande trio. Jag vet inte hur det är när det kommer till barn och sprida saker runt sig men Ziddes främsta uppgift här i livet verkar i alla fall bestå av att sprida ut sina leksaker medans vi plockar ihop dom. När han så har tömt sin korg går han vidare till att plocka fram alla handskar av olika slag som råkar ligga i lämplig höjd. Bäst är arbetshandskar. Så där håller vi på. Han välter ut och vi plockar ihop. Och nej, jag har inte lärt honom städa, ÄN. Hemtentan tar all min tid.

Efter avslutat träningspass fick vi äntligen middag. Nuere tvättstugan som gäller och sen lite mera plugg innan man go och gla kan hoppa i bingen!

Kaffe eller te...eller kanske kaffe, eller..

Jag har blivit en riktig teeare. Så tetokig att jag numer föredrar en kopp te istället för kaffe på morgonen. Jag blir nästan grinig annars. Nästa helg åker vi ner till Pite å då ska jag lagra upp med ett förråd (jag höll på att skriva -värdig en tedrickande engelsman, men dom tycker väl att allt annat än earl grey är en hädelse).

Vi la om snarorna idag. De har legat ute en vecka men inte gett nåt. Det är inte för intet de kallas listiga. Ett spår kan leda fram till snaran och sen vika av precis framför! Men det är det som gör det så spännande, det gäller att överlista dom. Nu har det tyvärr dragit in värsta snöstormen så risken är att vi ändå måste lägga om dom imorgon.

Så en kopp te nu då.

Hohooo

Idag är statusen som så att det ekar lika ödsligt i mitt huvud som i en övergiven westernstad där såna där gräsbollar rullar förbi. Grupparbetena är över, hemtentan börjar idag men min hjärna den har redan tagit helg. Mitt övriga jag bryr sig inte heller nämnvärt om att protestera så den där hemtentan, ja den får vänta till sen.

Zidde och jag drog oss en extra sväng i sängen imorse bara för att vi kunde. Tog sen en lång frukost och en lång promenad. Senare blir det träning! Visst fasiken är det lustigt vad fort det går att känna sig som en otränad spagettitråd bara för att man missar några dagar. Ännu lite senare blire sushi igen. Svärmor den stackarn missa ju som hela festen sist, det går ju inte. Stackars mig som måste äta det igen.

Värsta föreställningen och jag missade det hela

Alltså. Det här missade jag igår. När det väl var ett sjudundrande skådespel till norrsken i Kiruna den tjugofjärde januari, ja då var det otroligt nog bara ett svagt här hemma. Igår var jag i stan pga skolarbete och då ringer Micke och berättar snällt att det var ett norrsken utöver det vanliga hemma. Ja faktiskt bland det mest spektakulära han sett hittills. Vilken timing jag har då. Så dessa bilder tog Micke igår efter en liten snabbgenomgång av kameran via telefon. Kul att han fick det på bild i alla fall men jag är ändå putt över att jag missade det.

Det tar aldrig sluuuut

Idag gråter jag själsligt, river och sliter mitt hår. Precis när man tror att nu, nu är helveteskursens tyngsta moment av grupparbeten avklarade så öppnar man fliken för nästa uppgift som innebär att läsa och analysera en av de andra gruppernas arbete. Behöver jag säga att analysen ska vara mer detaljerad än ett par HD-upplösta spetstrosor. Den ska vara klar senast fredag kl 12 för då börjar hemtentan. Fan fan fan.

Ps

Så fick jag ju faktiskt ännu en fin "present" idag. Min licens till 22:an som jag väntat på kom ju med posten. Nu kan jag jaga egen ripa på vinterfjället! 3 veckor kvar.

Gonatt

Jag har kollrat bort mig själv

Det är tisdag. det är alla tramsars dag. Det är alltså alla hjärtans dag.

Jag har fått en semla och en bukett tulpaner av svärmor, det var så gulligt och oväntat mitt i mitt pluggeri att jag nästan trillade av stolen. För dagen den har ohjälpligt gått åt till skolan och det är inte det minsta kul. Fast lite halvkul var det dock imorse. Strömmen gick vid 7 tiden men det spelade ingen större roll, jag skulle ändå ut och rasta Zäta och kolla snarorna. När jag så sedan kom hem hade jag inte druckit nå kaffe, inte varit på toa och inte postat några vikiga saker på internet.

Det hade i normala fall inte betytt ett skvatt men just idag när jag avvakta lite med att koka kaffe, gå på toa och logga in på internet så gick ju såklart strömmen igen. Denna gång var den inte borta en ynka 20 min utan tvåochenhalvtimme! Ja vad gör man när kaffet inte går att koka utan ström, toaletten inte går att spola utan ström för pumpen behöver el för att fungera och man inte kan göra sitt skolarbete via datorn för kursen är en webbaserad sådan. Jo det ska jag tala om. Man luktar på kaffepulver, man går ändå på toa och man pillar sig sen i naveln.

Men så återkom ju strömmen tack och lov lagom till lunch. Det skall erkännas att jag hann fundera på om varmkorv grillad över öppna spisen kunde vara en ny lunchhit. Så sen skrev jag och skrev och skrev. Tills Micke kom hem 2 timmar försent. Men det hade ju inte jag märkt för jag pluggade så duktigt. Den jobbtrötte mannen kom hem med choklad och ställde sig så omtänksamt sen och lagade tvårätters. Järnspisen släng dig utför stupet. Vem behöver gå på finkrog när man hämtar råvaror bättre än bäst i skogen. Iallafall så var det både gulligt och gott trots min inställning till denna dag.

Och det var här sedan som jag tappade bort mig själv. För vi började prata om allehanda ting och jag tyckte att varje grej var så bra så jag hade velat blogga om alla. Men jag har glömt hälften. Vi har snackat moms i företag, skatteplikter och annat tråk för jag fattar inte hur mycket jag än vill. Jag har fått veta att en tillräcklig mängd stenfrukter kan ta kål på en. En halv deciliter malda äppelkärnor kan tydligen cyanidförgifta en människa. Vill du dö ännu fortare ska man tugga på tex en aprikoskärna, dom är tydligen värre. Vi har även funderat i frågan hurvida vi skulle kunna hitta något kryphål som kunde garantera oss rätten till ett renmärke. Vi har båda samer i släkten men en 16 del var räcker inte hela vägen fram. Inte får man lägga ihop det heller. Och visst är det fantastiskt fascinerande hur glad man kan bli över en tripp till Pite nästa helg. För att få gå på en bra Ica butik.

Javafan, man blir lite mörkrädd för sig själv.

Tack gode Gud för maten, amen

Jag har tryckt sushi som aldrig förr idag. Nä nu ljög jag. Jag har tryckt sushi som alltid. Tappade räkningen men jag gissar på dryga tjugofemman. Det var så länge sen. Kan inte ens komma ihåg när vi käkade sist men gott var det, å kulan på magen är mitt vittne. La ut snarorna idag så imorgon får vi se om det blitt något. Nu tar jag kväll!

Livet återvänder

I natt någon gång steg temperaturen äntligen så nu börjar vi ha beboeligt inne igen. Allt har som legat på is likaså träningen då "gymmet" befinner sig på övervåningen. På övervåningen finns ett litet element och den klarar inte uppgiften liksom. Så hurra, nu kan vi träna igen.

Zidde han har lärt sig ett nytt trick. För att stävja dampigheten när det blivit mindre av den fysiska biten i extremkylan har vi tagit upp klickerträningen igen (som jag testade på i somras). Men istället för kontaktövningar ute i fält har vi börjat med partytricks. Så nu kan han släcka och tända lampan i köket. Nästa blir att plocka ihop sina leksaker till korgen. Klickern är verkligen en finurlig sak.

Det handlar om att överleva

Kylan behåller sitt grepp, den har kopplat stryptag på -30 och ger sig inte än. Vi motarbetar genom att elda, vad annars kan man göra? Zidde tvingade oss, efter ett par dampserier som varade hela förmiddagen, ut i kylan. Han var överlycklig, vi var inte lika övertygade. Tur att man inte behöver gå ut om man verkligen inte måste.

Silvertejpen kan vara människans bästa vän

Visst, hunden sägs inneha den placeringen och som hundmänniska är jag ju böjd att hålla med. Men i kyliga tider som dessa (grannbyn är uppe i -43) får jag nog låna ut den platsen till silvertejpen. Väldigt händigt att ha till hands när man måste laga spruckna rutor tex. Vårt hus som vi hyr ska få nya rutor av förklarliga skäl, men det lär inte hända förrän till våran. Så fram till dess fortsätter vi att tejpa karmar och sprickor på våra tvåglasfönster. I köket steg tempen med flera grader och vi är nu uppe i hela 20,8 med värmefläkten igång! Vilket kan vara till vår och vattenledningens fördel, den frös nämligen igen idag i köket när tempen var något för låg.

Härliga tider.

Tråkigt slut på helgen

Efter ett kyrkligt (nej jag har inte gått och blivit frälst) besök under kvällen där Micke spelat fick vi höra att det brann i byn. En uthusbyggnad med bastu bla hade började brinna längre ner efter älven. I kylan är det många som eldar, liksom vi, för att få extra värme. Man blir obehagligt medveten om hur fort det kan vända åt andra hållet. Vad jag förstått så var det ingen som kom till skada och boningshuset klarade sig fast det låg alldeles i närheten och tur var väl i alla fall det.

Udda besök

En liten gynnare satt utanför köksfönstret på vår (gamla jul-) gran. Jag blev smått förvånad och sen när jag fattade att det var en uggla blev jag ännu mer förvånad. Visst vi bor i skogen men det var en riktigt överraskning. Jag hann springa och hämta kameran och få en halvkass bild innan den tyckte att jag blev för närgången. Efter lite googlande tror jag att det var en sparvuggla. Söt rackare.

Nu åkte mössan på

Jag och Zidde klädde på oss och tog en skön prommis efter isen. Härligt!

10 år äldre på tio dagar

Jag är så sliten så hälften hade räckt. Jävla skola.

Igår var det begreppstentamen i företagande. Jag klara den i och för sig men inte gav det mig någon andningspaus. Nej redan igår skulle vi börja läsa nästa bok på 500 sidor, tack och lov inte på 600 sidor som den förra! Men då det vore orättvist att den boken är kortare ska vi komplettera med en annan på fina 100 sidor. 600 is the shit. Till detta ska vi även utforma en affärsidé (helst igår), skriva en planering till denna som ska vara postad senast den 8/2, helst titta på ett par videoklipp (ca 30 st), samt föra en diskussion i vår grupp via ett forum på nätet under tiden och följa upp länkar på ännu mera litteratur som vår underbare lärare rekommenderar. Och då är vi bara inne i period 3 av kursen. Del 1 av period tre.

När ska jag hinna med mitt liv? Att få gå på toa och äta anses väl vara en mänsklig rättighet? Eller?