Så muntert då

Jag har suttit och gnetat och stretat hela morgonen med denna hemtenta. Temperaturen ute steg i takt med solen som plöjde sig fram genom molnen. Tillslut så var hela himlen blå, lockande genom fönsterrutan i köket, lovade värme och gnistrande snö under en lysande sol. Men jag bet ihop och i det sura äpplet. Stirrade stint ömsom i boken ömsom på dataskärmen. Tänkte att jag ska bli klar med fråga två innan lunch. Sen får jag äta, sen får jag min belöning. En tur ut i det vackra vädret.

Men som alla vet så funkar inte verkligheten så. Jag har precis ätit och himlen är nu lika grå som ett otvättat badkar. Av solen syns inte ens en stråle. Jag vet att jag borde vara tacksam över min disciplin, fråga två är faktiskt klar. Men ändå. Det svider. Vem njuter av situationen? Nån måste det ju ändå vara.