Blåbärsbullar är mitt senaste bakprojekt. Inte för att jag brukar ha bakprojekt..tror jag. Men mitt senaste prova på då. Mormors blåbärsbullar, såklart. -Och mormor, de blev inte lika fina och släta som dina men smaken var i alla fall bekant!
Nu är det sista helgen innan helgen för en resa till fjälls inträffar. Det börjar bli dags att se över prylarna kan tyckas. Planen är att gå den alla måste gå förr eller senare i fjällvandrarlivet: Abisko-Nikka, efter den mer än väl kända Kungsleden. Nackdelen med Kungsleden mellan just Abisko och Nikka är att den översållas av horder av andra fjällvandrare, dessa fjällvandrare som möter en efter leden ska nödvändigtvis heja glatt på varenda nisse. Missförstå mig rätt, klart att vi ska vara trevliga och heja på varandra. Vi bor ju i artighetens Mecka men, och jag säger men, efter att ha hejat för sjuttiohundraelfte gången blir jag less. Dock är leden, som jag skrev tidigare, ett nästan måste att gå någon gång. Den sägs vara en vacker led att vandra nämligen.
Möjligheten med en lösning på problemet dök som upp serverat på ett silverfat för ett tag sedan i samspråk med lillebror och dennes bättre hälft. De var lite småsugna på att fjällvandra igen. Vi pratade om Kungsleden och Kungsleden spikades. Vi får alltså gå Kungsleden tillslut. I trevligt sällskap. Och vi slipper heja på alla tjommar vi möter. De trevliga och muntra stockholmarna får gå först och avklara alla hälsningsfraser och vi buttra och tystlåtna norrlänningar kan gå några steg bakom och muttra i fred.
 |
| Leden mellan Singi och Kebnes fjällstation. Förhoppningsvis får vi samma väder under vår tripp. |
3 kommentarer:
Blåbärsbullar till mellis på vandringen och en önskan om soligt väder under resan. Att låta gästerna ta första stöten vid mötena är en bra plan
jag skulle verkligen vilja fara och fjällvandra en dag!!
Det är verkligen något extra :)
Skicka en kommentar