Stjärnorna susar förbi

Jag har nyss kommit in från en dragrunda med hundarna. Det är så magiskt på något vis. Kvällen är alldeles tyst och det enda som hörs är hundarnas tass tass över snön. Stjärnorna lyser högt däruppe på ett mörkt himlavalv och vore det inte för gatlysena hade dom nästan varit så skarpa och känts så nära att jag bara hade behövt sträcka ut handen för att kunna plocka ner en av dom. 

Idag var det ingen norrskenskväll men tänkt när vi får åka under en sådan himmel.

Norrsken från förra vintern.