14 januari 2013

En gode fin måndag

Om man bortser från att jag tvättar månadens senast samlade tvätt idag. Men hej, det måste ju göras.

Har haft ett maratonsamtal med min finaste finaste person och sen tog jag tag i kloklippning och aktivering av hundar.

Igår smakade vi lite på årets premiär av skidsäsongen. Men den rundan gjordes på ett par skogsskidor av den enkla och nakna sanningen att jag inte kan valla skidor. Mina längdskidor skulle verkligen verkligen må bra av en översyn. De har liksom inte fått nån sedan de inköptes, våren 2009. Ehh asså då. Jo.

Sååå jag tänkte igår att jag skulle ta tag i den där vallabiffen innan jag åker med dom. Men hur kul är det att åka längd med ett par skogsskidor? Nej precis kan jag tala om, det är inte kul. Så jag tog mina längdisar ändå och tänkte att dom håller väl säkert tills jag tar tag i saken (måste köpa prylar först, valla och skit) eller tills jag köpt mina nya skidor. Skateskidor. I år ska det bli av serrni. Klassiska i all ära men med hund fungerar skate liksom bättre. Och ja, jag lovar och svär att jag ska lära mig valla innan jag långsiktigt förstör mina blivande skidor.



Hur gick min skidtur då? Bra men inte om min intention var att skaffa mig själv lite motion. Nita hon är numera förste dragare av den enkla orsaken att hon rymmer om hon är lös. Jag parkör dom ibland men annars springer Zäta bredvid. Nu råkade det vara så att under vår standard runda fanns både älg och ren utplacerade lite här och där. Det gick med andra ord ganska fort ganska stor del av tiden. Det var som att åka på vildmarkssafari på skidor utan att behöva anstränga sig det minsta.




2 kommentarer:

ma sa...

Bra med draghjälp :-)

Jessica sa...

Låter onekligen äventyrligt! Vi har nån såndär i-landsvalla, stryka-på-variant. Vallade ju så myche så G gled baklänges ifjol, haha.. Oops. En snubbe på skolan fick typ "av-valla" dem. Såatteeeh. Lite motstånd bör man ha.