2 mars 2015

Tack o hej

Så tänkte nog Nita när hennes halsband brast och därav drog iväg, snabb som en avlöning, mitt under rådande storm.

Det var bara för mig och Zidde att traska efter och hojta i ovädret. Tack och lov tyckte hon att det räckte med en hyfsat kort runda och lät sig infångas efter ca tjugo minuter på vift. 

Nytt halsband på inköpslistan då. 




Innan halsbandet snäppte och Nita fick tillfällig frihet. Shit vad det har drevat igen under natten. Hela vår uppfart var täckt.






3 kommentarer:

ma sa...

Frihet i snöstorm kan vara lycka

Grönis sa...

Haha går Volvon bra i snön??

Loo sa...

Det är sånahär dagar som man bara startar skotern istället ;p