Jag har kollrat bort mig själv

Det är tisdag. det är alla tramsars dag. Det är alltså alla hjärtans dag.

Jag har fått en semla och en bukett tulpaner av svärmor, det var så gulligt och oväntat mitt i mitt pluggeri att jag nästan trillade av stolen. För dagen den har ohjälpligt gått åt till skolan och det är inte det minsta kul. Fast lite halvkul var det dock imorse. Strömmen gick vid 7 tiden men det spelade ingen större roll, jag skulle ändå ut och rasta Zäta och kolla snarorna. När jag så sedan kom hem hade jag inte druckit nå kaffe, inte varit på toa och inte postat några vikiga saker på internet.

Det hade i normala fall inte betytt ett skvatt men just idag när jag avvakta lite med att koka kaffe, gå på toa och logga in på internet så gick ju såklart strömmen igen. Denna gång var den inte borta en ynka 20 min utan tvåochenhalvtimme! Ja vad gör man när kaffet inte går att koka utan ström, toaletten inte går att spola utan ström för pumpen behöver el för att fungera och man inte kan göra sitt skolarbete via datorn för kursen är en webbaserad sådan. Jo det ska jag tala om. Man luktar på kaffepulver, man går ändå på toa och man pillar sig sen i naveln.

Men så återkom ju strömmen tack och lov lagom till lunch. Det skall erkännas att jag hann fundera på om varmkorv grillad över öppna spisen kunde vara en ny lunchhit. Så sen skrev jag och skrev och skrev. Tills Micke kom hem 2 timmar försent. Men det hade ju inte jag märkt för jag pluggade så duktigt. Den jobbtrötte mannen kom hem med choklad och ställde sig så omtänksamt sen och lagade tvårätters. Järnspisen släng dig utför stupet. Vem behöver gå på finkrog när man hämtar råvaror bättre än bäst i skogen. Iallafall så var det både gulligt och gott trots min inställning till denna dag.

Och det var här sedan som jag tappade bort mig själv. För vi började prata om allehanda ting och jag tyckte att varje grej var så bra så jag hade velat blogga om alla. Men jag har glömt hälften. Vi har snackat moms i företag, skatteplikter och annat tråk för jag fattar inte hur mycket jag än vill. Jag har fått veta att en tillräcklig mängd stenfrukter kan ta kål på en. En halv deciliter malda äppelkärnor kan tydligen cyanidförgifta en människa. Vill du dö ännu fortare ska man tugga på tex en aprikoskärna, dom är tydligen värre. Vi har även funderat i frågan hurvida vi skulle kunna hitta något kryphål som kunde garantera oss rätten till ett renmärke. Vi har båda samer i släkten men en 16 del var räcker inte hela vägen fram. Inte får man lägga ihop det heller. Och visst är det fantastiskt fascinerande hur glad man kan bli över en tripp till Pite nästa helg. För att få gå på en bra Ica butik.

Javafan, man blir lite mörkrädd för sig själv.