Hon har precis upptäckt att hon kan sätta sig själv. Försöker resa sig. Försöker krypa. Vill bara vara ute. Jagar hundarna. Och, såklart till min stora fasa, ska hon promt börja äta själv. Min pedantgen slår frivolter. Men det är som bara att le och vinka. Gröt och annat finns nu på golv, vägg och gardin med frans. Om vi haft gardiner vill säga. Ibland byter vi kläder två-tre gånger per dag. Andra dagar när jag behöver spara tvätt lindar jag in henne i gladpack, nej men ett såntdär heltäckande förklä.
Var till Kiruna idag med en tvättmaskin som inte är vidare gammal men ändå trasig. Ska se om den är värd att repa.
Natt natt
5 kommentarer:
Älskade unge
Och farmor som är så förkyld och inte kan träffa Busan.
Det är bara att hänga med. Fullt naturligt.
Det ÄR skitjobbigt när de ska börja äta själv, det är verkligen mat everywhere! Rejsa var såklart nöjd, så pass nöjd att vi blev tvungna att dra ner på hennes egen mat då Z delade med sig lite väl mycket... :P
Haha förstår dig Erika!
Skicka en kommentar