För den stora galakvällen så ska vi sy modellen

Jag sitter med bryderier. Zidde ska premiära på fredag. Nej han ska inte på en debutantbal men det är ganska bra nära ändå. Han ska på utställning och det är ett helt företag ser ni. Han ska badas, fönas, trimmas, putsas, vaxas..nej visst, det gör man med bilar. Badas ska han dock. Tänkte att hans krage skulle gå från smutsgrå till hyfsat vit i alla fall. Sen hörde jag att om man har en korthårig hund kan man dra med en nylonstrumpa över pälsen, då ska den visst bli alldeles glansig och fin. Jag får inte heller glömma att matcha hunden. Bara jag inte har ljusa byxor. Gud nej. Zidde är ju ganska ljus och tänk bara hur det skulle se ut. Han skulle ju försvinna! Det enda man skulle se är ett par svarta fläckar. Som om jag skulle glömt att tvätta mina byxor, hu så pinsamt. Vidare ska dom springa vackert (visste att alla år i joggingspåret skulle visa sig vara bra att ha) och stå stilla. Låter ju inte vidare komplicerat, vem som helst kan väl stå stilla. Ska väl inte vara någon konst för en unghund med myror i kroppen.

Fiskar röster

Offra en minut och ge oss 5 hjärtan!

Kalixälven i Parakka Norrlandsbilden

Jag visste det, jag har valt fel yrke

Så har man plågat armbågen igen. Det är inte skönt kan jag tala om. En plast/metall apparat som slår på ett redan ont ställe med hjälp av tryckluft (eller nåt sånt) ont gör det iallafall. Efter det får man ligga med ström i ca 20 min. Armen spasmar värre än Hacke Hackspett på extasy. Hjälper det är det ju fantastiskt. Om inte annat så kanske man borde bli naprapat. Tänk att få legalt betalt för att göra illa folk.

Har sedan rest land och rike (piteå då) runt för att fixa prylarna vi behöver för att skruva ihop pulkan. Zidde ser mest förnärmad ut så fort man tvingar honom att åka bil. Otacksamma hund. Som att det skulle vara bättre att vara ute i vårsolen på isen. Den är säkert ändå alldeles slaskig och sörjigt nu.

Livets små mysterier

Så kom den helgen och gick lika fort. Supertrevlig tjejefest i lördags. Smått kaotisk ibland men man sägs ju leva längre om man garvar då och då (ni kommer förmodligen aldrig att bli av med mig). Efter en kopp kaffe hos Jess funderar jag över dagens tyngre frågor. Simma ikväll eller inte? Enligt min (har självutnämnt han till min) naprapat ska det vara okej och sitta på arslet kan man ju inte göra hela tiden.

Funderar gör jag även över hur det lyckas bli såna kratrar i smörasken. Värt att notera här är att både jag och Micke hatar kratrar i smöret och vi bedyrar därför båda våran snövita oskuld. Men om det inte är någon av oss.. vem är det då? Det kan även sägas om skidbacken på osten och tandkrämstuben som illvilligt är klämd på mitten. Är man i sin rätt att här skylla på hunden? Han saknar förvisso tummar och har ju därför ett ganska tryggat alibi. Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag som bara fram till en sak. Dom där satans accessoarertomtarna! Tydligen är kleptomani ingen utmaning längre. Att sno saker räcker inte för dom små hycklerinissarna, nu har dom börjat vandalisera också! Vad kommer när dom lessnat på det? När dom inte längre får en kick av de små sakerna. En rakad hund? Ett köksbord i taket? Ska det vara på det här sättet kommer jag att börja sova med ena ögat öppet.

Ikväll är jag varm rätt in i själen

Underbara vänner. En bästa kompis som målar mitt liv i alla möjliga färger (och bästa kompisens mamma. Ett hjärta för sig). Min goa mamma och mycket mycket mer. En fin kväll blev det.

Livet är allt bra fantastiskt ändå.

En kniv i ryggen

Jag är trampad på, spottad på och jävlatt överkörd. Min livslånga vän har svikit mig. Min dator har bestämt sig för att kasta in handduken. Den är less mig. Jag är rödgråten och totalförstörd. Ett skeppsvrak på havets botten är förmodligen i bättre skick. Hur klarar man sig ens utan sin dator??

Micke kastade ett öga på den och gissade på ett elakt virus. Jag ringde min datasupport som även han gissade på ett virus. Eller en begynnande hårddiskkrasch. Kul. Jättekul.

Ångest!

Var kan man köpa reservdelar

Är det inte lite ironiskt. Förra våren drogs jag med min hälsensinflammation. Nu ett år senare har jag fått en golfarmbåge. Jag som inte ens golfar. Tillbaka till samma naprapat. Tillbaka till samma behandling. Fast på armbågen. -Man börjar ju bara gå sönder överallt, klagade jag. -Så blir det när man håller på, sa han lite glättigt retsamt. Tack tack. Fast nu var det ju faktiskt Ziddes fel. Faktiskt. Han ser verkligen till att påminna mig om att han minsann kan göra av med pengar också.

Sååå...ingen styrketräning nu då. Ingen klättring. Springa, simma och åka skidor, det funkar. Pja, det var väl ändå dags att börja deffa inför beachen 2010. Haha.

Å inte har jag gjort något vettigt än

Även om man går upp tjuvtidigt försvinner ofta morgontimmarna i något dimmigt töcken. Var tar tiden vägen!?

Film lite nu och då är bra för humöret

Percy Jackson & the Olympians var ju en aning underhållande men ändå vad man kanske kan förvänta sig av en sådan film. Det bästa i hela filmen var dock vikariefrökens förvandling.

2012 var väl som en katastroffilm är i stora drag. Effekter effekter och ännu mera effekter. Dock var den bättre än många andra katastroffilmer. Arkar is the shit. Bara att bygga en egen som man kan guppa runt i.

Vad spelar det för roll att man har nyckeln med sig då det är fel nyckel!

Skulle ut och rasta Zidde igårkväll. Nattpinken så att säga. Det brukar egentligen vara Mickes uppgift (jag har morgonen) men han fick dispens från den igår. Tog på mig jackan, skorna, kopplade hunden och så nyckel. Nyckel är ju bra att ha. Vandrade sen ut. Här ska påpekas att i vanliga fall brukar jag ändå spärra upp dörren med sopen bara för att jag är så slö (jag orkar alltså inte låsa upp porten när jag ska in, ni fattade rätt) men det gjorde jag förstås inte denna gång. Vi gick ett varv och Zidde gjorde det han skulle och sen skulle vi alltså gå in igen.

Tror ni jag blev en gnutta förvånad när jag sen upptäckte att på min nyckelknippa fanns inte portnyckeln! Nä för den låg i min andra jacka som jag använt tidigare. Inte fan heller hade jag på mig mobilen. Stod och övervägde alternativen. Det är inte lätt att knacka på rutan när man bor tre trappor upp. Inte heller kunde jag knacka på hos mamma som bor två trappor upp. Efter upskattade fem min tänkte jag att jag räknar till sextio dryga tio gånger och har inte Micke saknat mig då (hann även tänka att med min tur har han somnat så trött som han var) så får jag gå tillbaka till Djupviken. Jessis port är iallfall öppen dygnet runt. Nu kikade han faktiskt ut på balkongen ett tag senare och undrade om Zäta pissvägrade eller om vi bara njöt av kvällen. Jag slapp alltså gå till Djupviken.

Pulkaskräcken

Har i dagarna två återknutit banden med min barndom. Igår var det legobygge på seriös nivå (kanske skulle man ha blivit ingenjör istället) och idag var vi ett glatt gäng som tog oss an Stömlidas fruktade backe. Zidde skulle förstås inte vara sämre och dra sitt strå till stacken. Släpa på pulkan såg väl riktigt kul ut men visade sig vara mindre skoj när det gick utför istället för uppför.

Hare bra

Dagens höjdarmiddag. Kanske tom månadens, eller jo lätt månadens. Hade mamma Grön på besök och kocken bjöd på hare. Långkokad med diverse smarrigheter. Hare blir en ny favorit och från och med nu kommer nog Parakkas harar att behöva odla ögon i nacken. Toppade med en chokladmousse med rom, passionsfrukt och en gnutta kaffe. Nu rullar vi fram och beach 2010 känns ganska avlägsen och oviktig. Skål!

Huvudbry på morgonkvisten

Sitter djupt försunken över kaffekoppen. Vi ska sätta ihop en turpulka själva (det är iallafall vad vi intalar oss) istället för att köpa en. Lite billigare, lite krångligare men varför ska man göra saker och ting enkelt? Vi har fått tag på en botten men man behöver ju mer än en botten. Samtidigt ligger Zidde och glor på mig över bäddkanten. Undrar förmodligen hur det kommer sig att alla människor har så mycket klister i röven. Upp ur stolen och gå ut för helvete tycks hans onda blåa öga säga.

Appropå lite mer udda raser

Glömde berätta om Zidde. Han får sig ju ett par frågande blickar och höjda ögonbryn då och då. -Jaha, oj. Visste inte ens om att det fanns såna där. Och så vidare.

Senaste i raden var alldeles för smickrande.-Vad är det där för en korsning? -Nej det är en renrasig. En korthårig collie. -Aahaaa. Ja men visst ser han lite sjuklig ut.

Tack... Eller?

Nu taggar jag inför beach 2010

Micke hittade en sida i Outside imorse som visade hur man skulle räkna ut sitt rekommenderade dagliga intag av kalorier. Man skulle gångra nått med sin vikt och bla bla. Det vanliga.

Mitt resultat blev att jag ska äta ca 850 kalorier de dagar jag inte är vidare fysiskt aktiv. De dagar som jag tränar eller gör annat bra med min kropp ska jag enligt uträkningen äta kring 1200 kalorier. Vidare hävdar även uträkningen att om jag vill gå ner i vikt så ska jag sänka mitt intag med 1000 kcal per dag oavsett om jag tränar eller ej.

Micke har nu därför satt mig på diet inför beach 2010. Varannan dag får jag därför äta 200 kcal (ca fyra st ballerina kladdkaka) och de andra dagarna måste jag desvärre göra mig av med ca 150 kcal då jag ligger på överskott. Dessa dagar får jag enbart dricka vatten och bör sedan helst kräkas minst två gånger.

Nån som vill göra testet?

Så fann vi tillslut varandra

Igår fick jag tag på dom satans ballerinakexen som gäckat mig i flera veckor. Dom stod i godan ro på hyllan på Willys som om dom aldrig gjort något annat. Erkännas ska att jag inte ens kunde hålla mig tills jag kom hem, jag rev helt sonika upp paketet i bilen. Visste inte riktigt var mina förväntningar hamnat på vägen från det att jag första gången såg reklamen till dess att jag hamnade där i bilen med kexet i handen. Jag tror att dom var ganska höga. Men samtidigt så lurade vetskapen i mitt bakhuvud "förvänta dig nu inte för mkt, du har ju shasat upp det här ett tag nu". På paketet stod det dessutom att den trivdes bäst i sällskap av mjölk.

Åt helvete med förväntningar, mjölk och gott uppförande, tänkte jag och tryckte kexet i munnen så kaksmulorna sprutade.

Ballerina kladdkaka smakade ungefär som förväntat. Ballerina kladdkaka var helt ok och värd jakten, väntan och besväret. Ballerina kladdkaka saknar dock sitt karaktäristiska hål i mitten-det rubbar min tro lite. Ballerina kladdkaka smakade dock ännu bättre med mjölk.

Rautas och hem igen

Och så var man tillbaka till bekvämligheterna igen. Tv, rinnande vatten, toa, utrymme..and so on. Fjällen är storslagen och en lika stor upplevelse vintertid. Man är ännu mera beronde av det man har med sig. Vädret kan slå om lika fort som en nysning. Ena stunden lugnt, klar himmel och sol. Andra stunden ymnigt snöfall och vind som skulle få en blåval att tumla runt som om han befann sig i en tvättmaskin om han bestämde sig för att åla upp på land.

Vaknade med ett ryck inatt och det tog ett tag att fatta att man låg hemma i sängen. Man har som vant sig med att sova trångt, sitta trångt och äta trångt. Tre människor och en matgalen hund har fått samsas på (vad kan jag tro?) en fem kvadratmeter stor yta. Inte var det då större. -Tar du upp frukosten? -Jo, ska bara flytta på Zidde. *bök och stök* -Klart, nu kan du lyfta tillbaka han. -Nejmen förresten, vart är sockret? -Ja men det är väl härunder... -Lyft över Zidde hit igen då så kan du kanske plocka upp det? *ännu mera stök* -Behöver vi inte kaffepulvret också? -Jo, men det är på den här sidan. Ta Zidde igen då. -Ledsen gubben, du måste komma hit igen.
En vanlig morgon i arken.

Å då kanske ni undrar varför vi helt enkelt inte kastade ut Zäta medans vi bökade. Jo men antingen var vädret väl krasst. Känns en aning hårt att kasta ut stackarn i en rytande snöstorm. Hund med päls till trots. Dessutom kostade han en smärre förmögenhet och jag har inte lust att se mina pengar flyga iväg över isen. Det är ju trots allt bara pengar man bryr sig om i slutändan. Andra dagar var väl vädret bättre men ni ser, Zidde fick för sig att han skulle ta på sig rollen som lägrets kringstrykande hyena, alias kloakråttan. Allt, och då menar jag allt, slank ner i den lilla magen. Han öppnade försiktigt med matrester som folk kastat ut i snön. Tyckte väl att han förtjänade dessert och gav sig därför på lite ..rester.. efter någon som mått dåligt. Dagen därpå hittade han en frusen lake som någon kastat på isen. Gud hann jag tänka, mums hann Zidde tänka och vips var den borta. Under en toalettpromenad upp efter fjällbacken (nej det fanns inte toaletter, utsikten vägde dock upp det hela) fann han en annan högst (INTE) intressant hög med lämningar och det mina vänner må ha tagit priset av äckligheter(även om det inte var det sista han stoppade i sig). Lördag eftermiddag hann jag inte mer än öppna dörren på arken innan jag fastnade med ögonen på Zidde och en fiskstjärt som stack ut ur munnen. Jag morrade loss vilket bara resulterade i att han hukandes småsprang från brottsplatsen frenetiskt tuggande på rödingen och sen var den borta.

En utflykt senare med granntiken, som resulterade i att vi fick hämta honom med skoter, hamnade han i löplina när inte vi var ute. Han hade dock säkert kul.

I övrigt har det varit riktigt riktigt fint. Nyckfullt väder, trångt boende och en matgalen hund till trots. På en dryg timme drog jag och Micke upp 42 rödingar. Nån som är sugen på fiskmiddag? Kom och hälsa på!

Armbandsfabriken

Två nya kreationer har anslutit sig till skaran. Ett rött med silverfärgade pärlor och ett blå-gult i sann patriotisk anda med färgad koppartråd och guldpläterad tenntråd.

Nu när vädret är fint kan man ju alltid klaga över annat

Gud så kolaaktig man blir när man är risig. Huvvet klarar knappt av att producera en vettig tanke. Kroppen ska vi inte ens tala om. En tur upp för ett par trappor gör att man flåsar i bästa Bert Karlsson stil. Zidde den stackarn lider. Jag är inte i form för några långa utflykter eller pulshöjande aktiviteter och Micke är halt och lytt. Det skulle nog inte se vidare bra ut om man satte sig i bilen, vevade ner rutan och lät honom springa bredvid va? En ljusning är att vi ska och fiska till helgen. Blir lite fria vidder att röra sig på då. En annan kan ju alltid sitta och lata sig på en skoter. Frisk ska ju vara bra.

Frukost och vasaloppet

Smoothie till frukost måste ändå vara snudd på optimalt. Man får i sig en massa sådanadär vitaminer, en stor del av dagens rekommenderade dagliga frukt och bär och så är det ju himlans gott. Vasaloppet går ju av stapeln idag också. När jag skaffade mina längdskidor fanns ju där en komplett idiotiskt liten tanke i bakhuvudet att jag kanske kanske skulle åka det en dag. Som tur är besinnar man sig lite i takt med att man blir äldre.

Snurvel och förbenat

Har hållt mig frisk så länge så men nu var det visst min (o)tur. Kul. Orkar inte med nå mer idag. Zäta har fått ett jätteben, Micke jobbar och jag ska göra te och mysa i soffan.

Over and out.

Det såg ut som att de var hurtigare förr

Riktig valuta för pengarna

Beställde lite tenntrådspyssel av Luletråden via nätet för dom har ingen butik. Underbart härligt utbud av diverse roliga färger och grejer. Sen är det ju tyvärr inte vidare billigt men det är ju bra när man får valuta för pengarna i alla fall. Frakten och expiditionsavgiften tillsammans gick nämligen på futtiga 80 kr. En skitsak. Jamena, det var ju bara en femte del av det totala priset och dessutom skickade dom givmilt med en karamell på köpet! Det är kundkänsla det.

Färjor är ett eget litet universum

Så mycket kan jag konstatera efter två dygn på en finlandsfärja. Allt ni ser på reklamen för färjor är sant och alla fördomar man haft slår in trots att man försökt hålla ett öppet sinne. Nu är väl detta ingen nyhet, har väl varit så i alla tider och inte heller är det ju första gången man åker färja. Men man slås ändå lite över detta lilla egna universum. Det kunde lika gärna vara i en annan del av Köping. En annan del av färjan liksom. Underhållande skulle man också kunna beskriva det som.

James Band in action. Micke längst till vänster.

Har denna gång heltidsgroupat i två dygn. Det är också en underhållning i sig. Underbart är ordet och underbara är killarna. Har sovit (försökt sova) i en minihytt under vattenlinjen med isen skrapandes mot skrovet under hela natten, sovit i en lite glassigare hytt (fast jag håller mig ju till en och samma bandmedlem, nån måtta får det ju vara) högre upp där tystnaden i motsvarighet till isens buller var slående, lyssnat på bra bra underhållning, ätit...mindre gott och ätit jättegott (säger bara skaldjurstallrik), svängt benen på östersjöns dansgolv och träffat Victoria Silvstedts kusin! Jo det är så jättesant så. Det hävdade iallfall den mest extremt jobbiga och fjolliga människa jag träffat hittills i mitt liv. Hade han bara vart en minsta gnutta grabbig hade jag lappat till snorungen. Hade mera vart som att lappa till en tjej skulle jag tro, inte rättvist.

Vi hann även med ett besök hos lillebrorsan Micke och jag sen vi klivit av båten. Fint har han det med tjejen. Lite shopping i storstan och sen hem till en rytande snöstorm. Har jag sagt förut att jag börjar bli smått less? Geeee, vissa saker kan man inte tjata sig less på.