Är det inte lite ironiskt. Förra våren drogs jag med min hälsensinflammation. Nu ett år senare har jag fått en golfarmbåge. Jag som inte ens golfar. Tillbaka till samma naprapat. Tillbaka till samma behandling. Fast på armbågen. -Man börjar ju bara gå sönder överallt, klagade jag. -Så blir det när man håller på, sa han lite glättigt retsamt. Tack tack. Fast nu var det ju faktiskt Ziddes fel. Faktiskt. Han ser verkligen till att påminna mig om att han minsann kan göra av med pengar också.
Sååå...ingen styrketräning nu då. Ingen klättring. Springa, simma och åka skidor, det funkar. Pja, det var väl ändå dags att börja deffa inför beachen 2010. Haha.
1 kommentar:
De e bara prata rakt ut i luften hun ;)
Skicka en kommentar