Färjor är ett eget litet universum

Så mycket kan jag konstatera efter två dygn på en finlandsfärja. Allt ni ser på reklamen för färjor är sant och alla fördomar man haft slår in trots att man försökt hålla ett öppet sinne. Nu är väl detta ingen nyhet, har väl varit så i alla tider och inte heller är det ju första gången man åker färja. Men man slås ändå lite över detta lilla egna universum. Det kunde lika gärna vara i en annan del av Köping. En annan del av färjan liksom. Underhållande skulle man också kunna beskriva det som.

James Band in action. Micke längst till vänster.

Har denna gång heltidsgroupat i två dygn. Det är också en underhållning i sig. Underbart är ordet och underbara är killarna. Har sovit (försökt sova) i en minihytt under vattenlinjen med isen skrapandes mot skrovet under hela natten, sovit i en lite glassigare hytt (fast jag håller mig ju till en och samma bandmedlem, nån måtta får det ju vara) högre upp där tystnaden i motsvarighet till isens buller var slående, lyssnat på bra bra underhållning, ätit...mindre gott och ätit jättegott (säger bara skaldjurstallrik), svängt benen på östersjöns dansgolv och träffat Victoria Silvstedts kusin! Jo det är så jättesant så. Det hävdade iallfall den mest extremt jobbiga och fjolliga människa jag träffat hittills i mitt liv. Hade han bara vart en minsta gnutta grabbig hade jag lappat till snorungen. Hade mera vart som att lappa till en tjej skulle jag tro, inte rättvist.

Vi hann även med ett besök hos lillebrorsan Micke och jag sen vi klivit av båten. Fint har han det med tjejen. Lite shopping i storstan och sen hem till en rytande snöstorm. Har jag sagt förut att jag börjar bli smått less? Geeee, vissa saker kan man inte tjata sig less på.