Jag börjar nästan tycka om det här

Så toppar vi det hela med en förkylning. Tänkte att det var lika bra att passa på nu när man ändå inte kan röra på sig. Mera legitimt kan det knappast bli att bara ligga still. Micke har börjat undra om jag inte bara hittar på allt. Jamena, jag kan inte ens gå ut med Zidde på mornarna nu och jag har världens finaste ursäkter när han knorrar om att hunden gnäller och det är tidigt. Personligen tror jag att det kommer att ta minst ett halvår innan min fot är så pass bra att jag kan gå ut med han på mornarna. Minst. Att det är värst på morgonen vet ju alla. Innan man ha värmt upp ordentligt och så och man vill ju inte överbelasta foten för tidigt.

På utställningen gick det bra. Jag coachade och mamma hon sprang. Hon är duktig min mamma. Jag hade förväntat mig att Zidde skulle dunderdampa med alla hundar till höger och vänster men han skötte sig riktigt fint. För er som är intresserade (och fattar vad jag pratat om) så fick han en etta med Hp och blev BIR valp. Dessutom var han lovande. Det är fint. Vi har en hund som är lovande. Lovande advokat. Lovande läkare. Lovande vetenskapsman. Möjligheterna är oändliga. Vi får helt enkelt ge oss till tåls och vänta och se. Han är ju faktiskt bara 8 månader än. Till vår besvikelse åkta han tyvärr ut under kampen om BIS:et. Så det måste vi ta ett allvarligt snack om. Igår somnade han så fort vi kom hem, slöputten. Vi får ta det där samtalet idag istället. Inatt när han sen sovit hela kvällen tyckte han att det var lattjo att vara vaken men då orkade inte vi. Nu ligger han och sover igen och jag undrar om han möjligen har lagt sig till med en ny taktik för att undvika det där samtalet.