Å tjillevippen

Så hade det gått en vecka till!

Jag jobbar en vecka till och sen får äntligen jag också semester. I vanlig ordning under hösten så är det jaktpremiär efter jaktpremiär och i skrivande stund är det älgjaktspremiären som jag väntar på för det är också skälet till min semester. I år ska jag vara med och jaga själv för första gången! I frysen har vi bara några paket köttfärs kvar och ett par påsar grytbitar så det är dags att fylla på.

Dagarna hos Lina i Björkis förra helgen var som en minisemester. Fjällen är en plats att älska. Lina skulle börja med höstens dragträningar så vi var ute och körde hund mellan varven. Det är en aning livat och taggat när 65 st hundar ska starta efter sin sommarvila. Vi testade även att ha Zäta i spannet och det gick över förväntan.

Idag blir det till att fylla frysen med annat, så som blåbär och hjortron.

Lina lekte med sitt nya objektiv vid stranden utmed Torneträsk så jag och Zäta fick agera modeller

Murriga grytor och mustig soppor

Kanske inte riktigt men det lät passande höstigt och höst är det verkligen. Aggressiva rostsvampar har fått björkarna att iklä sig en gul orange kostym innan augusti ens hunnit ta slut och hör som inte grytor och soppor hösten till.

Igår gjorde jag en älg ört gryta med persiska blandade och torkade ..tadaa.. örter. Så som persilja, bockhornsklöver och annat blandat med torkad lime, tomatpuré och gurkmeja. Idag blev de en saffrans soppa med kräftstjärtar, palsternacka, morötter, lök, chili, tomatpuré, grädde och lite fishsås. Skitgott!

My my

Jag har haft semester. Alltså inte från jobbet utan från internet, dator och dylika ting. En vad vi kan kalla ofrivillig paus som inte beror på avsaknad av nät eller en avkapad kabel någonstans. Nej det hela beror på vad som verkar drabba oss alla ju äldre vi blir.. brist på tid i all sin enkelhet.

Hösten har kommit till Norrbottens inland för att stanna. Fem dagar av brittsommar fick vi förra veckan sen kom åskan förra fredagen. Tyckte att nej nu jävlar har ni blivit för bortskämda, dundrade lite och tog värmen och försvann. Sen kom 2 gradiga mornar, kall luft och gula löv i björkarna som ett brev på posten!

Men de sista skälvande dagarna i juli var fina. Vi fjällvandrade lite (dock blev det ändrade planer pga allt jävla regn. Och Josse om du läser detta har jag inte glömt att mejla bilderna. Jag har bara en för kass uppkoppling så det går inte för tillfället). Jag sålde min lägenhet i Piteå och...jaa så var juli slut och nu är augusti snart slut den med. Bästaste var kanske att Jessica och kidsen var och hälsade på! En intensiv helg men ack så jävla mysig den var. Fan säger jag bara. Att det är så långt emellan.

I helgen ska jag och Zäta i alla fall åka till Björkis och hälsa på Lina, M och alla voffsar! Super I say.

Mygg i mängder bortskänkes

Idag tog vi en tripp i skogen. Jag, Micke och doggsen. Det var en riktigt ljuvlig sommardag, kanske en aning för varmt för en skogstur. Ja kanske en aning för myggigt också. Inte en bild har jag för jag ville fan inte stanna till en sekund för att ta ett endaste kort. Det är verkligen myggigt i år, det kan jag inte ljuga om. Kan inte låta bli att undra över hur statusen är i fjällen. Hur det är i fjällbjörkskogen kan jag nog räkna ut men jag hoppas att de jävlarna har artigheten nog att hålla sig borta från kalfjället.

Myggfritt? Nu ska vi inte upp på toppen i år men..

Har ni testat refried beans förresten? Skitgott kan jag tala om. Micke gjorde en skål till middan i fredags som gick i en mexikansk anda. Kokade (eller konserverade) svarta bönor steks och mosas grovt i olja med lök, vitlök, chili och kryddor.

Blåbärsbullar och fjälldrömmar

Blåbärsbullar är mitt senaste bakprojekt. Inte för att jag brukar ha bakprojekt..tror jag. Men mitt senaste prova på då. Mormors blåbärsbullar, såklart. -Och mormor, de blev inte lika fina och släta som dina men smaken var i alla fall bekant!

Nu är det sista helgen innan helgen för en resa till fjälls inträffar. Det börjar bli dags att se över prylarna kan tyckas. Planen är att gå den alla måste gå förr eller senare i fjällvandrarlivet: Abisko-Nikka, efter den mer än väl kända Kungsleden. Nackdelen med Kungsleden mellan just Abisko och Nikka är att den översållas av horder av andra fjällvandrare, dessa fjällvandrare som möter en efter leden ska nödvändigtvis heja glatt på varenda nisse. Missförstå mig rätt, klart att vi ska vara trevliga och heja på varandra. Vi bor ju i artighetens Mecka men, och jag säger men, efter att ha hejat för sjuttiohundraelfte gången blir jag less. Dock är leden, som jag skrev tidigare, ett nästan måste att gå någon gång. Den sägs vara en vacker led att vandra nämligen.

Möjligheten med en lösning på problemet dök som upp serverat på ett silverfat för ett tag sedan i samspråk med lillebror och dennes bättre hälft. De var lite småsugna på att fjällvandra igen. Vi pratade om Kungsleden och Kungsleden spikades. Vi får alltså gå Kungsleden tillslut. I trevligt sällskap. Och vi slipper heja på alla tjommar vi möter. De trevliga och muntra stockholmarna får gå först och avklara alla hälsningsfraser och vi buttra och tystlåtna norrlänningar kan gå några steg bakom och muttra i fred.

Leden mellan Singi och Kebnes fjällstation. Förhoppningsvis får vi samma väder under vår tripp.

Mygg, mygg, mygg och knott

Det är redan mitten av juli och om 2 dagar har vi inte längre en midnattssol som håller sig ovan trädtopparna. Kiruna toppar solligan(!) i Sverige, det är mygginvasion, skitväder i princip över hela landet och jag kan skryta med säkert 15 nya myggbett varje dag. Det är fortfarande svensk sommar. 

Med risk för att kallas hädare nu alltså men jag längtar nästan till hösten och den första frosten. Död åt myggen. Förutom mörkret så känns ju vintern som en befrielse. Det söndertrasade och överutnyttjade uttrycket: Det är i alla fall myggfritt (i samband med -30 grader) har aldrig känts mera rätt.

Annan intressant information är att vi har börjat bli flitigare besökare på skjutbanan. Det är knappast den mest moderna skjutbanan men den duger för ändamålet. Sist vi var där hade naturen lämnat ett avtryck på skjutbordet som var täckt av pollen. En större fågel hade försökt knipa en mindre. Hur det hela slutade har jag ingen aning om.

Det är bara på en kyrkogård i Norrlands inland som en ren kan kryssa mellan gravstenarna

Det kan kanske hända på andra platser med men det känns dock inte lika troligt. Synd bara att jag inte hann få upp kameran, det hela såg rätt så surrealistiskt ut. 

Micke drog ut för att fiska för en stund sedan och lämnade mig och två trötta hundar i soffan. Jag är en smula avis men hinner säkert med ut en annan gång. Här lyser solen fortfarande över trädtopparna om nätterna och jag håller på att längta ihjäl mig till fjällen. Jag har äntligen fått arslet ur och skaffat en ny sovsäck med en förmåga att klara betydligt fler minusgrader än den jag har idag. I veckan var det en natt med minusgrader här och i fjällen är vissa delar av lederna fortfarande täckta av snö. Men vad gör det när naturen här uppe är helt underbar.