Jag lever tack och lov inte i misär

Måltiderna sen kocken begav sig ut på resa har minst sagt varit varierande. Mestadels lite grönsaker till någon bit lax eller dylikt lättlagat. Idag blev det omelett (börjar faktiskt vara smått less på omeletter). Största elogen får dock gå till mamman och kompisar. Dom har förbarmat sig och jag slapp därför lida av en alltför enformig kost. Jag behöver inte smyga runt som en glanslös tandpetare på stans gator, jag tror inte tandpetare glänser i vanliga fall heller men nu behöver jag faktiskt inte ens fundera över saken. Istället kan jag glida runt med en välfylld mage och behöver knappast heller oroa mig över att drabbas av skörbjugg.

Imorgon ska jag åka ner till storstan. Hälsa på ett par vänner, hälsa på lillebrorsan och åka båt med grabbarna i bandet som är och spelar på öppet vatten. Men framför allt ska jag fylla på mitt mörka chokladförråd. Sist Micke återvände från en båtsväng i januari kom han hem med ett välfyllt lager choklad. Ungefär i samma veva fick jag även en underbar låda av Jess fylld med, just det, choklad. En liten bisak i historien är att även mamma kom med en ny kaka med en intressant smak hon hittat. Så där satt jag på mitt berg av mörk choklad. Micke tippade på att det skulle räcka ett halvår, minst. Jag har typ två kvar nu. Med andra ord, det är verkligen dags att fylla på.

Och så var det ju det där med kylan

Tittade just på väderprognosen för imorgon. Big misstake. Vill ni mig något får ni komma och spetta loss mig. Hej.

G R Y M T

Jävlatt skål!! Vi firar på Parkgatan. Eller jag firar och ackompanjeras av Zätas snarkningar. Han visar ett väldigt svagt intresse för idrott må jag säga. Känns inte bra det här. (Mössan är huvudsaken i sådana här sammanhang. Hade inte gått utan den).

Arghhhhh

Satan! Kan man vägra vintern? Jag kommer snart att göra ett seriöst försök. Är så fabulöst less kylan. Försvinner den om man ignorerar den? Vårvinter, nu!

Ge mig kexen

Överallt hånar dom tomma hyllorna mig. Ica, coop. Reklamen frestar så fort jag slår på Tv:n och snutten blinkar förbi. Dom lockande små runda perfekta kakorna. Jag pratar såklart om ballerina kladdkaka. Ingen kan väl ha missat det. Är man ballerina och dessutom kladdkakefantast måste man ju bara testa dom. Men tydligen har hela pites befolkning kommit på att dom också ska göra det. Hellvites.

Allt gott måste ha ett slut

Så även en nästan månad av mat som jag inte har behövt göra själv. Kocken har ju som sagt begett sig ut på jobb de dagar som var kvar av månaden så nu är det inte så mycket annat att göra än att bita i det sura äpplet. Jag ska tvingas laga mat. Ja det vill säga alltså om jag inte vill svälta. Vi får se hur det här går. Jag kanske inte ens kommer ihåg hur man gör.

...och så dagens dessert

En liten vid sidan om grej dagen till ära är mitt lilla bidrag. En vit kladdchokladkaka. Värt att att tillägga är att Micke som är känd i kretsarna för att inte vara vidare förtjust i varken sötsaker och desserter gav den betyget årets dessert(!). Själv är jag mer ett stort fan av mörk choklad och tyckte därför att denna var god men dock en aning för söt för min smak. Men då är ju alla nöjda. Micke kan mumsa på den vita och jag får originalet för mig själv :)

Gå in på kladdkakerecept.blogspot.com för recept, kakan och fler finns på högersidan (efter önskemål)

Övning ger...

Färdighet! Efter lite mer pyssel och exprimenterande blev detta det färdiga resultatet. Nu är nästan tenntråden slut :(

Måste fixa mera.

Nackdelen med att ha en hund som även fungerar som en dammsugare

Zidde går omkring och släpper små pustar av grön, giftig gas. Han har iallfall den goda smaken att variera dofterna i sina luktutsläpp. Sur äggare är ju alltid en klassiker. Nyöppnad surströmmingsburk en annan. Vi har det så mysigt tillsammans så.

Fördelen är också att man slipper dammsuga golvet när man har hund

Zidde är verkligen en ätgalen matmaskin på fyra ben. Fick han bara skulle han säkert äta tills han sprack. Han äter dessutom allt. Det är korv, apelsin, bullar (men det får han egentligen inte), sallad och säkert lök om man lät honom ta det. Förutom det dricker han gärna bubbelvatten, kaffe och öl. Nu är det ju inte så att jag ger honom kaffe och öl. Herregud nej. Det får han bara på fredagar. Annars skulle han väl snart kräva både latte och champange istället.

Sedan är han ju aldrig sen att försitta chansen att gräva igenom soporna, slicka på disken när man ställer in den i maskinen (praktiskt iofs, det blir ju liksom en slags fördisk), nagga fläsket som hänger ute och som egentligen är till för småfåglarna och på tal om allt mumsigt bajs man hittar i skogen. Det är älgbajs, tjäderbajs, renbajs och harbajs...ja ni hajar. Skogen är stor och i skogen bor det många djur.

Tur att man inte är svag för sopor och andra saker själv. Nej tur är att man håller sig till normala saker. Som att sniffa på hundtassar. Har ni någonsin testat det? Luktar sjukt gott. Beroendeframkallande på något sätt.

Klaaaaart

Efter lite slit, pill och knåp lyckades jag få ihop alla delar. En begynnande hemslöjdstant har sett dagens ljus. Här är verk nr 001! Fler ska det bli. Nästa blir till dig precious.

OS-guld, OS-guld, OS-guld

Som norrlänning kan man ju inte låta bli att göra vågen för charmanta Fa.. f'låt.. Kalla. Man blev lite varm inombords. Gastkramande upplopp. Det var kul att se.

Livets orättvisor

Igår blev det ju en liten paus i matutmaningen men inte pga jobb utan för att vi var bortbjudan. Satt hos fröken J innan då jag senare bara skulle förflytta mig till trappuppgången bredvid. Kändes smått makabert då jag inom kort skulle få sätta tänderna i en trerätters middag medans fröken bredvid var inne på sin fjärde dag av pulver som frukost, lunch och middag. Där satt jag och smuttade på öl. Där satt hon och luktade på ölångorna. Där satt jag och klagade över hur lite jag ätit under dagen och hur dödshungrig jag var. Där satt hon och såg lite blek, hängig och trött ut och orkade förmodligen inte klaga längre.

Lite senare under kvällen när jag låg med uppknäppta byxor och flöt ut i soffan för att liksom försöka få allt jag stoppat i mig att sprida ut sig i kroppen så att jag skulle få plats med sista bitarna kladdkaka tänkte jag på Jess. Undrade om hon festade loss på lite ljummet vatten eller om hon rent lyxade till det och tog sig en kopp te till.

För övrigt kläckte Micke ur sig enstaka ord efter den perfekta älgen som vi fick till middag. Jag uppfattade saker som: ångest, evig nemisis och jag ska göra det ännu bättre. Kände han sig lite brädad igår möjligen?

Jävlarimig

Jag ä hungrig, ja ä hungrig, ja ä hungrig. Men snart blir det mat! Tänker på dig Jess, ska fota lite extra för din skull på allt det gotta och lägga upp sen så du vet va vi ska gå lös på sen. Men hej, nu ska jag inte va elak. Jag stödjer dig, till fullo. Go J!

Hemslöjdstanten

Nope som befarat hade ingen rödräv varit på besök i våra fällor. Dom är nu inplockade och hänger på väggen och väntar så snällt på nästa gång. Själv har jag gått från mordisk vildmarksfarare till armbandsknypplare. Tycker jag behöver något kreativt och vackert för att försöka väga upp min bestialiska sida. Så nu har jag börjat fläta tennarmband. Vi börjar med det enkla.

Gjorde förresten äppelpaj igår. Micke, som bekant, är ju inte så förtjust i söta saker men satt och hällde i sig vaniljsås. Jag fråga i alla fall om han inte skulle ha lite äppelpaj till sin vaniljsås. Han hade lika gärna kunnat dricka den. Var finns logiken i det? Vaniljsås är inte ens gott.

Snarare nu än senare

Idag lider jag brist på flyt i mitt så annars sprudlande tänk (right). Men dagens påbörjade äventyr kan jag skvallra om. Snara räv. Fem fällor är utlagda och ska vittjas under morgondagens gryning. Dock är jag smått skeptiskt om en eventuell lycka. Man ska nämligen själv lämna så små, helst så obefintliga, spår som möjligt när man placerar ut dom. Vid våra väl valda ställen såg det nästan ut som en meteor slagit ner då vi var klara. Men kanske finns det någon nattrött räv som passerar som inte lägger märke till månlandaren som varit på besök. Vi får väl se.

Bara... en kaka till

Kan man äta upp ett helt ballerinapaket själv? Svar: Ja. Förutom att mörk choklad är min stora last har jag ännu en akilles. Go Ballerina!

Var försvann den söndagen?

Hurra för sömn. Det tog ett dygn extra men jag kan väl våga säga att jag har rätat upp mig. Lördagen i Jokkmokk var dock väl värt det. Men om jag ska gå på marknaden fler gånger har jag lovat mig själv en dundräkt från topp till tå. Inte för att det var några rekordkalla grader men man skaffar sig inga ångande temperaturer heller genom att traska runt där i sakta mak med tusen andra i en gyttrig trängsel. Då skulle man kanske även kunna dra fördel av allt knuffande och studsa som en flipperkula mellan alla människor.

Förutom halvpremiären i somras (på ett bröllop) har jag inte heller sett killarna spela in public. Grymt svängigt och grymt bra. Lätt kul att hänga med bakom också och jag kan nu bocka av hur-det-känns-att-vara-groupie från min lista (även om jag inte visste om att det fanns med på min lista). Dom är ett gäng grabbar som är väldigt goa och underhållande. Ser fram emot nästa sväng. Till havs.

Man får roa sig så gott man kan när man väntar

Soundcheck

Öhhhh...

Idag är jag bakis som i bakis av för lite sömn. Efter en heldag i Jokkmokk och häng hela kvällen/natten med ett par dampande grabbar i James Band i sann groupieanda anlände vid till Pitstan vid halv sex imorse. Mera tänkande och ordformuleringar mäktar inte mitt huvud med just nu.

Film kan göra en smått beroende

Använde oss av voddler igen igårkväll och såg ännu en film. Hade små men sen Grottbjörnens folk men efter att jag insett att ännu ett par eventuellt 93 bortslösade minutrar av mitt liv knappast skulle få mig att gå miste om en miljonvinst bestämde jag mig för att våga ännu en film. Istället för att lägga mig med ångest fick jag nu lägga mig med svullna, röda och tårade ögon. Såg fin fint ut imorse när jag steg upp! Jättefint, verkligen. Men den här gången var bieffekterna värda det. Bron till Terabithia gav mig små tvivel till en början men visade sig vara en gnutta ovanlig. Ett läckage i en vattenkran är en blek jämförelse. Fin film.

En stilstudie

Här nedan följer en bildserie av en viss herre som väntar på mat.

Det är så roligt! Vi gör det en gång till

Idag var det tvättardag. Alla som bor i lägenhet vet hur roligt det är att behöva springa upp och ner för trapporna. Fylla maskiner, tömma maskiner, hänga tvätten och sen försöka para ihop rätt sockar med varandra. Under andra omgångens spring ner till källaren tyckte Micke att det var så roligt att tvätta så han startade helt sonika samma maskin med tvätt en gång till! Såklart gick det ju inte att avbryta heller. Efter lite panikartade och arga knapptryckningar lyckades vi lura den att tro att den skulle köra ett snabbprogram. Tvätten måste i alla fall ha blivit dubbel så ren. En tanke som gav en klen tröst när jag med glada, lätta steg sprang upp och ner dom där extra gångerna.

Appropå sockar och tvätt. Varje varje gång man tvättar försvinner minst en socka från alla dom par man tvättar. Är det accessoartomtarna som skrattar illvilligt i något hörn eller är det helt enkelt så att det finns Alfa och Beta sockar och Alfasockan festar loss på den stackars B sockan?

Som att jag kunde låta bli

Efter att ha Imdb:at filmen inser jag alltså att den fått en oscar! För best makeup. Tydligen hade dom ett väldigt dåligt filmutbud 1987 att välja ur eller så var nomineringsjuryn synskadade hela bunten. Okej att året var 87 och jag medger att pälskostymerna hade en viss råbarkad charm men dom hade förmodligen fått ett bättre resultat genom att rulla sig i en lerpöl.

Ett sista kvällsryck

Jag måste bara avsluta kvällen med att hylla voddler. Som spotyfi ungefär. Gratis film eller hyrmöjligheter. Den är väl fortfarande i någon slags utvecklingsfas och utbudet är ganska så begränsat men still.. varför tacka nej till gratis film.

När jag så har hyllat voddler måste jag sen råkapa kvällens filmval, Grottbjörnens folk. Vilken kalkonrulle. Den hamnar så långt ner på min lista att man lär behöva använda en sån där spishälls skrapa för att överhuvudtaget få loss några flagor från botten. Vill ni minnas Darryl Hanna i nåt vettigt gör det hellre i hennes roll från Kill Bill. Gör er själva en tjänst och använd tiden till nåt vettigare. Knyppla eller nåt sådant.

Varför nöja sig?

Nej jag blir inte less min bloggoutfit med jämna mellanrum. Hur kan ni tro det!

Måste man jämt tänka på allting

Vad kan man säga. Visst är det underbart när man kommer ut till parkeringsplatsen där bilen borde stå men istället för en fyrhjulsplåtlåda huserar där en jätte enorm isklump. Det bara för att man råkade glömma att dra ut kupévärmaren i det klass ett snöfallet som drog förbi i förbifarten. Varför kan inte bara bilen registrera att det snöar och själv stänga av den satans kupévärmaren. Sådana gånger borde man ha en batteridriven högvärmefön i bakfickan.

Sluuurp

Har en ny favorit i tehyllan. En kopp med den, lite vaniljsoja mjölk och honung. MUMS!

Man får inte vara dum, då kan man bli politiker

Har kommit på den briljanta idén att klippa sönder en sovsäck som Zäta kan ha som extrvärmare för kommande övernattningar ute i det fria. På vintern kan även en hårig räka frysa. Det skulle som bli en riktigt stor dunjacka med huva och allt om man sparar toppen på säcken. Men jag vill ju inte klippa sönder min. Undrar om brorsan skulle sakna sin? Eller är det nån därute som har en säck som ligger och dammar någonstans.

Regnet det bara öser ner..

..eller är det kanske snö som faller!

När ska det behaga bli bättre väder. Tyckte jag var skitsmart som passade på att frosta av frysen igårkväll när det ändå var så kallt. Tänkte att nu har det väl ändå snöat klart. Självfallet hade det inte det. Snön vräker ner utanför fönstret. SMHI hade tydligen gått ut med en klass-1 varning igårkväll. Varför tittar jag aldrig på nyheterna? För att kunna rosta bröd fick jag gå ut på balkongen och gräva efter rätt kasse i snön. Godmorgon.

I går kväll var vi på en rävsnarningskurs. Ett steg i ledet mot en jägarexamen. Zidde övar hemma. Hans senaste offer är brandapan Flammy. Jag väntar bara på att han ska börja dra ur fyllningen ur hålet på magen som han åstadkommit. Stympat honom har han redan gjort och Flammys svans är nu ett minne blott.

Februari månad och matutmaningen

Ingen har väl då glömt löftet Micke gav tidigare om att laga en ny måltid åt mig varje dag under februari månad? Jag har det inte. Vi har kommit överens om att dispens ges vid sjukdom och jobb som gör att han inte befinner sig i Piteå.

Till höger på sidan kommer jag varje dag alltså att presentera rätten som han ska överraska med. Den kommer att betygsättas efter smak, presentation, uppfinningsrikedom, färg och konsistens. Jag har inga krav på att det måste vara hummer, rådjur och kaviar som ska serveras. Nej, efter lite eftertanke kom jag fram till att det vore trist att behöva leva på nudlar och gröt nästkommande månad. Det kan således vara enkla råvaror som med fantasirika medel förvandlas till gastronomiska rätter. Jag ska bara påpeka än en gång att mina krav inte är höga. Inte alls.

Om någon tycker att nåt verkar intressant så är det bara att hojta, recept kan vi säkert ordna mot lite mutor.

Men hallå världen!

Jag säger bara bredband! Milda makaroner. Jaa, jag vet, det är inte någon nyhet. Inte för er internethypade dygnet runt surfare. Oengagerad som jag är, tillika obrydd (var i alla fall) har jag mest surfat runt på mitt mobila bredband. Men så vips när det finns engagerat folk! På fem minuter hade Micke fixat detta omtalade bredband. På fem minuter till (vad vet jag, jag passade på att smita till stan och åt lunch med syrran) hade han fixat trådlöst dessutom. Så nu kan vi surfa runt var som helst i denna enorma lägenhet med varsin dator och varsin mobil. Varför nöja sig med det lilla liksom?

Zäta då, vad får han som kompensation när vi sitter där som två glosögda datanördar? Jo men han fick en ny tjurmuskel. Den är fn längre än han själv.