Rautas och hem igen

Och så var man tillbaka till bekvämligheterna igen. Tv, rinnande vatten, toa, utrymme..and so on. Fjällen är storslagen och en lika stor upplevelse vintertid. Man är ännu mera beronde av det man har med sig. Vädret kan slå om lika fort som en nysning. Ena stunden lugnt, klar himmel och sol. Andra stunden ymnigt snöfall och vind som skulle få en blåval att tumla runt som om han befann sig i en tvättmaskin om han bestämde sig för att åla upp på land.

Vaknade med ett ryck inatt och det tog ett tag att fatta att man låg hemma i sängen. Man har som vant sig med att sova trångt, sitta trångt och äta trångt. Tre människor och en matgalen hund har fått samsas på (vad kan jag tro?) en fem kvadratmeter stor yta. Inte var det då större. -Tar du upp frukosten? -Jo, ska bara flytta på Zidde. *bök och stök* -Klart, nu kan du lyfta tillbaka han. -Nejmen förresten, vart är sockret? -Ja men det är väl härunder... -Lyft över Zidde hit igen då så kan du kanske plocka upp det? *ännu mera stök* -Behöver vi inte kaffepulvret också? -Jo, men det är på den här sidan. Ta Zidde igen då. -Ledsen gubben, du måste komma hit igen.
En vanlig morgon i arken.

Å då kanske ni undrar varför vi helt enkelt inte kastade ut Zäta medans vi bökade. Jo men antingen var vädret väl krasst. Känns en aning hårt att kasta ut stackarn i en rytande snöstorm. Hund med päls till trots. Dessutom kostade han en smärre förmögenhet och jag har inte lust att se mina pengar flyga iväg över isen. Det är ju trots allt bara pengar man bryr sig om i slutändan. Andra dagar var väl vädret bättre men ni ser, Zidde fick för sig att han skulle ta på sig rollen som lägrets kringstrykande hyena, alias kloakråttan. Allt, och då menar jag allt, slank ner i den lilla magen. Han öppnade försiktigt med matrester som folk kastat ut i snön. Tyckte väl att han förtjänade dessert och gav sig därför på lite ..rester.. efter någon som mått dåligt. Dagen därpå hittade han en frusen lake som någon kastat på isen. Gud hann jag tänka, mums hann Zidde tänka och vips var den borta. Under en toalettpromenad upp efter fjällbacken (nej det fanns inte toaletter, utsikten vägde dock upp det hela) fann han en annan högst (INTE) intressant hög med lämningar och det mina vänner må ha tagit priset av äckligheter(även om det inte var det sista han stoppade i sig). Lördag eftermiddag hann jag inte mer än öppna dörren på arken innan jag fastnade med ögonen på Zidde och en fiskstjärt som stack ut ur munnen. Jag morrade loss vilket bara resulterade i att han hukandes småsprang från brottsplatsen frenetiskt tuggande på rödingen och sen var den borta.

En utflykt senare med granntiken, som resulterade i att vi fick hämta honom med skoter, hamnade han i löplina när inte vi var ute. Han hade dock säkert kul.

I övrigt har det varit riktigt riktigt fint. Nyckfullt väder, trångt boende och en matgalen hund till trots. På en dryg timme drog jag och Micke upp 42 rödingar. Nån som är sugen på fiskmiddag? Kom och hälsa på!