Bästa serien just nu

Ett måste. 

Skitkul, faktiskt.

Och lätt beroendeframkallande.

Red Dwarf

Rubbade Runar

Mickes smeknamn på Zäta just nu som pendlar mellan missnöjes gnäll och kåtpip. Nita löper igen (har det redan gått ett halvår).

Annars myser vi bara framför brasan, det är gode kallt här hemma än. 

Isa växer så det knakar och verkar absolut gilla det här med julen

Älskade Hund, du fattas oss

Vårt goa lilla lurv, en riktigt karaktär.

Klart du valde att lämna oss på självaste julafton, ska man gå ja då ska man gå på ett sätt som alla kommer att komma ihåg.

Uppmärksamhet var som din grej.

Glömma dig lär vi aldrig göra ändå. 

Få var som du.

Ta nu hand om alla andra tufsar där borta i hundhimlen.

Berget kommer att eka tomt utan dig.

Sammy

Söderhavet nästa

Jag trodde att vi skulle få det varmare när vi åkte ner till kusten men Piteå kan man ju knappast kalla varm. Fast jag hörde å andra sidan från en säker källa att hemma var det -42 igår och då antar jag att det rent teoretiskt är varmare här. Men det känns som att det kvittar.

Det är bara att hålla sig inomhus, vi har ju ändå en 10 rätters att börja förbereda inför imorgon.

Rökt på

Så här kan det se ut när man röker älgkött. Det är i stora drag vad jag gjort idag. Förutom det har jag tvättat och snorat ikapp med mig själv till min dunderförkylning. 

Tänkvärt

En tanke så här på kvällskvisten. Kör försiktigt i trafiken. Det är inte bara det egna livet eller andras som utsätts för risker, djur råkar också illa ut. Idag blev en kalv lämnad ensam drygt 5 månader tidigare än vad den borde ha blivit. Det känns inte så lite sorgligt att veta att den nu måste försöka klara sig själv genom vintern.

Fin dag trots allt

Jag är helt slut. 

Vi har skidat runt i skogen i dryga halvmetern med snö i mer än tre timmar och sökt efter en trafikskadad älg. 

Tyvärr kom vi aldrig tillräckligt nära så vi ska fortsätta imorgon. Dagarna är rätt så korta nu.

På hemvägen fick vi syn på en tjädertupp i en tall och som tur var hade jag med fågelammo också och med stöd på Mickes axel lyckades jag fälla den. Det var en riktigt fin tupp.

Tjädertupparna är verkligen otroligt vackra.

Socker på jobbet

Vi har en ny arbetskamrat på jobbet. Hon är 14 veckor, heter Hexa och är jämte. Hon har hängt med oss en dryg vecka. Nita som följer med mig på jobbet om dagarna pendlar mellan att vara barnsligt överförtjust över att ha en lekkamrat och måttligt sur när hon sen ledsnar. Men i stort går det riktigt bra.

Testing testing

Ett tips från coachen är att det är ytterst lämpligt och väldigt passande att dricka ett glas rött eller två under tiden som man provar sina nya linser. Eller för den delen för att vara korrekt, provar linser för första gången. Man blir väldigt avslappnad och skiter i princip i att de finns där.

Och som en parentes. Ni saliga få som får julkort i år av oss... Luktar det rödvin om kuvertet, se det som en bonus!

Andra advent

Gårdagen blev då sannerligen hektiskt men trevlig. Varje år har 4 H julgröt med tillbehör, lotterier och massa annat juligt. Och det är en hel del som ska fixas innan. Baka, koka gröt, ställa i ordning, duka, fixa, trixa.. blabla.. osv

I år var vi dessutom i den gamla hembygdsgården och vi fick så vackert klara oss utan el för när vi slog på elementen så gick propparna uppe hos oss(!) Lite eld, lite ljus och två feta diesel kanoner rådde dock bot på den värsta kylan och mysigt vart det ju. Tråkigt är att jag inte hann ta ett enda kort igår, det blev för stressigt.

Idag har jag varit risgrynsgrötbakis om man nu kan vara det. Softat i soffan, promenerat med hundarna och blåst lite med skotrarna i 60-70 cm snö. Det har snöat hela helgen. Tidigare höll jag på att sätta pepparkakan i halsen tidigare när jag läste om pojken som inte fick vara pepparkaksgubbe på sin skola. pepparkaksincidenten var tydligen ett "missförstånd". Missförstånd eller ej. Vårt samhälle är, på allvar, på väg att bli en riktigt riktigt tragisk plats. Inget julfirande eller sommaravslutningar i kyrkorna, allt ska könsneutraliseras till absurdum och nu ska ungarna inte få vara pepparkaksgubbar för att det kan verka stötande.

Men skit mig baklänges. Går vi inte en aning för långt med alla dessa... idéer?

Snart är det nog lördag

Vilken skitfredag.

Jag har varit ledig och ska väl vara glad och lycklig men är precis tvärtom. Har stått och bakat en jävla massa kakor och dylika ting till julgröten som ska va imorn på hembygdsgården. En gammal och förvisso fin kåk men utan fungerande värme. Det blir back to old days kan man säga. Elda, göra åkerbrasan och servera sig varm. 

Nu är jag less på att baka kakor. Jag blir sockerhög bara av att titta på dom och inandas kakångorna. Träna hann jag inte heller. 

Vilken klagodag. 

Jag ska nog sikta på att gå och lägga mig istället. Lördag kanske blir bättre.

Snösparvar med cocos och chokladjärpar. Två av dagens kakor.
Nu vill jag bara kalla dom angry birds.

Halvtrasig

En oanvändbar tumme som har knipförmåga som en hundtass.
Inte helt halvblind men närsynt och ett lätt brytningsfel på vänster öga.
Förvisso har jag även tvingats ta bort en tand med rötter och allt men jag kanske i alla fall kan bidra med att föra vidare bra och friska tänder. Jamena, hade det inte varit för olyckan hade jag fortfarande inte fått uppleva den så kallade tandläkarskräcken.
Känner mig gammal.

Föga intressant är det säkert att jag med tandtråd kan dra, inte bara på sidorna om tanden, utan ovanför också. Isch.

Vinter, kallt och allt det där

Imorse när vi vaknade var det hela 17 grader i köket. Nu är det tack och lov varmare och i spisen brinner det en brasa. Tur det för ute sjunker bara temperaturen. Nätta Nita tyckte att det var en strålande dag tidigare för en tur på egen hand i skogen. Det är inte alls kul att vandra fram och tillbaka efter en skogsväg när det är -26 grader och ropa på en hund i dryga timmen.

Alltså kaffe

Det här med att rengöra kaffepannor, kaffeperkulatorer eller andra redskap som framställer denna svarta och ack så begärliga dryck är aldrig roligt. Vare sig det är på morgonen, kvällen eller mitt på dagen.

Det är tamejfan alltid lika jobbigt.

Bland ljus och stakar

Jag har börjat adventspynta på jobbet men det känns mest skumt. Dock var en av ljusslingorna fetsnygg och jag vill ha en själv.

Hemma får jag kocka vidare, Micke jobbar sent hela veckan. Därav den 100%-iga ökningen av middagsbilder. Om jag inte visar mina otroliga skills i köket här så är det ju för f**k sakes ingen som ser det alls. Det är ju otroligt tragiskt.

Korvröra ish... med bönor, bacon, grönt och mathavre.
Och du kan lugna dig Jess, det är ÄKTA grädde i såsen.

Ok-stämpel

Idag har jag varit på en såndär hälsoundersökning via jobbet. Kollat blod- och sockervärde, hörsel, blodtryck, jamen bmi och shit.

Fakta: jag har superhörsel och toppvärden. Dom ville alltså använda mig som skolexempel på en stor fet poster i deras väntrum men jag sa nej, ville inte verka som en dryg jävel. Nej ok jag ljög. Om det sista alltså.

Jag är frisk som en nötkärna, har bättre hörsel än vad man ska ha och börjar bli lika närsynt som en mullvad. Tur att jag kompenserar med nåt för min skumma syn. Minns att jag läste om förare som kör bil med urusel syn förra veckan. Pfj! Sånt gör inte jag, väl... Tror nog att det är dags att boka det där besöket hos optikern och skaffa linser istället.

Men, och detta är ett stort MEN. Jag har blivit 1 cm längre! Fattar ni, 1 cm! Jag kan nu stolt titulera mig som hela 165 cm om någon mot förmodan skulle fråga efter min längd.

Dagens middag fick jag äta i all ensamhet. Färsk lax med camembert, blomkålsmos och avokadoröra. Jättegott.

Ett gäng fulisar som blev...

...jättegoda i en pastasås tillsammans med räkor, lök, vitlök, tomat, chili, yoghurt och parmesanost. Jag diggar verkligen bläckfisk.

Ho ho

Detta blir dagens middag.
Vad tros?

Mätt

Maten var nästan väl värd att vänta på. Nej jag ljög, den var värd att vänta på. Mycket.

Så bra var den att jag inte hann ta nån bild, jag åt upp allt istället. Fort.

Men det blev efterrätt och den fastnade på bild. Hemmagjord vaniljglass med björnbär från Halland och chokladsås från kastrullen. Behöver jag säga att det var göööötttt!

Hungrig

Sitter och väntar på att en älgstek ska bli färdig. Damn det tar tid.

Idag har jag jobbat i vad som känns en evighet och provat på yoga. Inte på jobbet utan när jag kom hem. Det kan kännas som en god idé att skaffa sig någon form av instruktionsvideo om jag ska fortsätta, vilket jag nog vill. Det var rätt så skönt och surprise surprise så finns det jävligt få yogainstruktörer i Parakka.

Skogens flygande konung

Det har ännu inte blivit någon toppfågeljakt i år men vi hittade en av förra årets tjädertuppar i frysen igår och efter en liten tankenöt av Micke så blev det tjäderschnitzel till middag. Jättegott tillsammans med tomatröra och skogssvamp.

Hungriga hundar

Micke med sina favoritleksaker

Surprise suprise

Tänk att ett litet paket i brevlådan med en totalotippad överraskning kan göra en så glad! Nu är doggsen kittade med draggrejer och dom funkade lysande. Tack Lina och Morgan.

Den som kan vara så bra att ha

Jag har börjat rota runt i alla skåp och lådor som gud glömde. Som jag oftast aldrig petar i för jag vet hur dom ser ut och jag vill bara låtsas om att de inte existerar. Hade det funnits onda hustomtar så är det just på ett sådant ställe som de skulle ligga på lur dom jävlarna. Annars är de vanligen upptagna med att sno vänstersockor.

Vad jag aldrig riktigt förstår är hur det ska vara så förbenat svårt att syla iväg saker som sällan används. Skulle jag mot förmodan trotsa alla fundamentala regler och göra det så kan ni hoppa upp och sätta er på en gungbräda att just den grejen kommer jag att behöva två dagar senare till en jätte jätte viktig sak.

En helg borta

I helgen åker vi neråt landet. Redan ikväll.

Micke han ska jobba i Luleå och jag, jag ska åka vidare och ta farväl av min kusin en sista gång.

Do not stand at my grave and weep,

I am not there; I do not sleep.

I am a thousand winds that blow,

I am the diamond glints on snow,

I am the sun on ripened grain,

I am the gentle autumn rain.

When you awaken in the morning’s hush

I am the swift uplifting rush

Of quiet birds in circling flight.

I am the soft star-shine at night.

Do not stand at my grave and cry,

I am not there; I did not die.

Mary Elizabeth Frye

Spring i benen

Det blev en joggingtur idag. Vi springer gärna men oftast blir det nog mer sällan än frekvent under vintern. Härliga åtta minusgrader och nedkylda lår.

Förresten så är det väldigt svårt att messa när tummen är stukad. I-landsproblem måhända.

Stjärnorna susar förbi

Jag har nyss kommit in från en dragrunda med hundarna. Det är så magiskt på något vis. Kvällen är alldeles tyst och det enda som hörs är hundarnas tass tass över snön. Stjärnorna lyser högt däruppe på ett mörkt himlavalv och vore det inte för gatlysena hade dom nästan varit så skarpa och känts så nära att jag bara hade behövt sträcka ut handen för att kunna plocka ner en av dom. 

Idag var det ingen norrskenskväll men tänkt när vi får åka under en sådan himmel.

Norrsken från förra vintern.

Fyrbent drag

Här är grunden till mitt blivande hundspann. Eller kanske inte, men det är en jäkligt fin motionsform för doggsen och minimalt med motion för mig. Winwin så att säga. Jag måste bara uppgradera deras prylar. Kyrkans nyckelband fungerar men håller liksom inte måttet när man ska ha ett coolt draghundsekipage. En släde hade också varit fin.

Det inställda tandläkarbesöket blev av igår tillslut. Min äkta tand ligger i en soppåse nånstans och jag har numera en fejkis som är förankrad med skrot i mina sidotänder. Försök hålla er från dylika upplevelser. Det är inte alls kul. Nu ska skiten läka i nån månad innan jag får min permanenta fejktand, genom operation!

Hurra hurra!

Idag blir jag ännu lite äldre. Firar med lunchpanncakes, tvätta tvätt och bjuda hundarna på kaffe fast dom inte vill ha.

Idag får jag (inte) glugg

En tandglugg.

Det är dags för de sista tandläkarbesöken sen traumat (tandläkarns ord för olycka låter väldigt.. traumatiserande) mot tanden. 

Idag drar dom ut den.

Imorn sätter dom in den.

Jag får alltså gå med charmglugg i ett dygn.

Ibland är det extra fint att, som nu, bo 8 mil från tandläkarn. 

32 mil tur och retur inom 2 dagar för att få min permanenta tand.

Men tro mig, jag är väldigt glad över att jag i alla fall får en tand så jag slipper ha glugg.

Även fast det kanske hade varit en smula charmigt.

Rättelse
Jag och karma vad gällande tandläkartider verkar inte vara överens. Lägligt till att vi kommit ut på stora vägen ringer en tant och ställer in tiden då tandläkaren tydligen idisslar sin egen frukost. Härligt att höra när vi slirat oss genom blötsnö på en oplogad väg i 2 mil. Var bara att vända då.

Svärmor räddade oss efter halva vägen så Micke slapp köra hela vägen tillbaka, han som ändå var tvungen att åka in till Kiruna.

Bara kavla upp ärmarna nu då och skotta lite snö. Blötsnö.

Persian

Då menar jag inte persian som engelskans persian utan helt enkelt persian som det uttalas på svenska. Ja och vad är nu det? Säg det visste inte jag heller och inte heller kommer jag ihåg hur ordet kom att hamna i min hjärndatabank. Det enda jag vet är att ordet persian omnämndes på något vänster i fredags. Det kan ha varit på radio, det kan ha varit kring middagsbordet eller bara sådär helt apropå. Egentligen är det väl orelevant i vilket sammanhang persian först nämndes men vad som inte är det är att jag var tvungen att ta reda på vad det var eller möjligen betydde.

Är ni så jädrans nyfikna själva får ni väl klicka här. Är ni dock ömfotade djurrättsaktivister eller bara otroligt blödiga kan ni skita i det.

Hurra hurra

Igår var min mammas födelsedag och vad ännu bättre var är att hon är här och hälsar på i helgen. Så då blev det lite fest.

Carpaccio, älgfilé med kantarellsås och friterad hel potatis samt en chokladmousse tårta med björnbär att trycka i sig till efterrätt. Jag vågar satsa min nagelklippare på att ingen behövde gå hungrig från bordet.

*Burp*

Prinsessan på ärten

Snöandet har tagit en tillfällig paus men enligt rykten och väderrapporter omstrukturerar den bara, smider nya strategier och förväntas återkomma med ny kraft i helgen. Bygg muskler, skotta mera snö.

Igår skruvade vi ihop en ny säng och åt en indisk vegetarisk currygryta. Det blev en massa curry, äpplen, lök, yoghurt, annat och ...bönor! Man skulle kunna tro att vi går på böndiet. Det lustiga är att magen tycks vänja sig vid abnorma mängder av just bönor om ni hajar poängen.

Sängen den blev en sån där tråkig historia. Alltså alla delar fanns med och allt hamnade på rätt plats från första början. Lite ovanligt nu när jag tänker efter. Men jisses vad hög den blev. Det är lite av att ligga och sova i ett utsiktstorn och jag känner att vi borde ha stege för att komma upp och ner.

Det kallas vinter

Det vräker formligen ner. Den där snön.

Men det är så jäkla underbart.

Låt det snöa, vi är laddade för en lång vinter.

Mammas chili con carne som vi fick med oss från Piteå fick agera bas i dagens middag till ett par qusilladas. Micke gjorde en favorit i repris med refried beans till och sedan sa det bara slurp och möjligen burp.

Vi borde kanske sova i åtskilda rum inatt. Det blev visst mycket bönor.

Livet

sov gott älskade kusin

Klockan är morgon

Tolv minusgrader ute. Min hjärna har definitivt inte vaknat än och dom numera mörka mornarna hjälper då inte till. Tänk vad enkelt det är att gå ut med hundar som kan vara lösa. Vår jakttös kräver en form av förankring annars drar hon på singeljakt. Koppel är väl ingen jätteutmaning men när det är som att gå med en överaktiv humla i snöre så blir det ibland en utmaning. Helst tidigt på morgonen.

Nu kommer vintern

Idag räddade jag livet på en blåmes när jag kom hem från jobbet, den arma kraken hade fastnat i ett av våra stuprör. Det kändes ju onekligen bra. Med tanke på att jag tidigare under dagen var och ..ehum.. lånade julgranar så borde väl den goda gärningen väga upp den så kallade sämre..?

På älven nedanför huset växer isen sakta men säkert. Sen i helgen har temperaturen legat kring stadiga minus 8-10 grader och isen sjunger i takt med att den breder ut sig. Har ni hört en is sjunga förut? Första gången höll jag på att skita på mig.
Min livliga fantasi målade upp allehanda kreativa otyg. En jättekvinna som ojade sig över magvärk under en gran (ryms en sån under en gran?), en galen, rabiessmittad mördare som så klart irrat bort sig på samma ställe som jag brukar promenera på... osv osv.

Numera tycker jag bara att det låter spöklikt vackert. Tur att jag inte alls är lättskrämd.

Is och snö, nu ere lång tid till tö.

Barnvakten

Nej inga dopbilder än men väl ett lite äldre foto på Isabella och Zidde som verkar ha fattat riktigt tycke för den lilla.

Och så min nya leksak som jag inte hunnit testa så mycket än, lite dagsljus vore liksom fint.

Busy busy

Det är redan måndagkväll och vi har redan varit hemma i ett dygn. Jag klarade mig genom de sociala eventen och på dopet bar jag en senapsgul topp som jag ramlade över 50 kr. Vilket kap.

För tillfället är jag upptagen med att leka med allehanda ny teknik men jag ska allt ta mig tid att titta igenom bilderna från dopet sen. Se nämligen, på färden genom Luleå råkade en iPad nästla sig in i bilen och hemma på lokala Konsum väntade mitt objektiv otåligt.

Ingen av de båda själlösa sakerna uppskattar iden om att bara bli liggandes oprövade ser ni.

Sweet mama

Har klippt mig och känner mig som en människa. En Lisa version 2.0.

Annars är jag jävligt sur. Sur på posten och MyPack med sin inkompetenta personal. Dom kan gå och skita knäck. Först skickar dom mitt paket till Stockholm, sen när personalen på cyberphoto ändrar leveransadressen till Pite istället så jag ska hinna få det innan helgen så skickar dom ändå paketet till Vittangi. Korkad kokosbollar, hur dumma får man bli. Inte ett ont ord om cyberphoto dock, dom har gjort mer än vad man kan begära för nåt som inte är deras fel. Men så verkar dom förstå ordet kundservice till skillnad från posten.

Får fota med gammelobjektivet i helgen då. Bajs.

Oh du sociala värld

Jomenvisst, jag borde packa min väska inför resan till kusten. Jobbar imorn hela dagen och det vore förmodligen taktiskt bäst att fixa allt ikväll. Tänk så slö och osmart jag kan vara fast det uppenbara står skrivet på näsan.

Det blir dop i Luleå av lilla Bella, leverans av mängder med älgkött till hungriga och magra släktingar och sååå efterlängtat häng med Jessica. En helgtripp till Pite med andra ord.

Den där väskan packar sig dessutom knappast bättre genom att jag sitter i soffan och inte har den blekfetaste aning om vad jag ska ha på mig. Jag tror inte att fjällrävenbrallor är den rätta dresscoden. Herregu, jag har blivit klädkappad. Oförmögen att klä mig i sociala sammanhang om det inte gäller en skogsvistelse, häng runt brasan eller en hundpromenad. Intressant och skrämmande fakta kan också vara att jag inte kommer ihåg vad nytt i klädväg jag handlade senast om vi bortser från den påse med kläder som Jessica fixade av sin modemedvetna släkting och som jag betalade nån ynka hunka för. Ja och då räknar jag alltså inte med utekläder heller, men det var det väl ingen som satsade pengar på.

Jag ljög

...eller ljög och ljög, det blev en liten missvisande skrivelse om jakten. Den var ju inte slut i den bemärkelsen, jobbet trängde sig på men jakten fortsatte fram till i söndags och vi, ja vi gjorde så gott vi kunde och jagade när tillfällen gavs.

Micke påminde mig så snällt igårkväll om att han faktiskt sköt en älg till förra veckan. Och ja det stämmer ju. Så för att främja husfriden måste ju bevis på detta uppvisas. En extra frysbox har dessutom funnit sig tillrätta i vårt hem och vi lär inte behöva svälta i vinter. Det är alltid en upplyftande tanke.

En såndär måndag

Jag har bokat klipptid.
I Pite.

Efter år av missnöjen, gråten i halsen och pappåsar över huvudet efter frissabesök så fann jag min frisör. Ja jag är ego, hon är bara min. I alla fall kan jag ju låtsas det under den tiden jag sitter där och betalar för det.

Nu har det alltså blivit så att jag inte litar på någon annan ( förutom Jessica, men då hon inte är uuutbildad frisör räknas hon som inte. Ja som frisör alltså ). När jag bodde i Stockholm klippte jag mig när jag åkte upp och nu när jag bor i ödemarken klipper jag mig när jag åker ner. Rättelse. Jag klipper mig någon gång under alla de gånger jag åker ner. Sist jag klippte mig var väl hösten 2010? Är det det som kallas obra? Och mitt skraltiga minne säger mig att Jessica har toppat mig en gång sen den klippningen, kanske och mycket troligt för mer än ett halvår sen.

Nå bättre sent än aldrig.
Eller?

För övrigt blir Micke ett år äldre idag. Det blir också min lillebror som dock i mitt huvud alltid kommer att vara typ..mindre. Micke firade vi av i helgen och jag gjorde kanske den godaste cheesecaken jag ätit. Fast det borde jag ju veta, om det var den godaste alltså som jag ätit. Och det var det ju. En halloncheesecake var det i alla fall. Lillebror firade jag inte. Det får jag göra sen när vi ses. Han firade dock sig själv genom att springa Lidingöloppet i helgen med pappa vår i publiken. Jag är duktigt imponerad. Själv hade jag aldrig orkat med. Jag hade fått damp efter halva sträckan.

Världens godaste

Vitt vitt vitt

Snön den vräker ner. Stora härliga blöta lapphandskar. Det är gott och väl en centimeter som gömmer all skit under sitt vita tysta täcke. Förmodligen skulle det kallas snökaos i södra Sverige.

Vardagen återvänder

Det har varit sena kvällar och ännu tidigare mornar. Jag har inte tittat på tv en endaste gång, än mindre läst en nyhet sen jaktstarten. Maten har knappast gjort sig förtjänt av en plats i Pauluns bok om kostrådgivning och jag har som en onödigt och äcklande detalj inte bytt underställ på två veckor (fast aclimas ullunderställ är å andra sidan värd en rejäl tumme upp). Jag funderar dock starkt på att sälja in idén om att leva norrländskt och spartanskt under två veckor och dreva som tusan i syfte om att gå ner dom där sista överflödeskilona. Det funkade för mig, tyvärr är det ju dock så att jag inte har några extra kilon att ta av. Lite grädde framöver kanske gör susen.

 Jag har nästan fått älgar i knät under hundjakten och satt Ziddes nos på hårda prov under några eftersök som han klarat med bravur. Jag har inte fått skjuta min första älg men det har Micke, en av dem en tjur som han posade vid, precis som det väntas när sådant inträffar. Han har även hunnit med en sen september simtur för att bärga en annan älg som fann det gott nog att dra sin sista suck i en sjö.

Imorgon börjar jobbet om på allvar och några hejdundrande bilder har jag inte att bjuda på av den enkla anledningen att kameran inte fått plats. Frysen är full och kort och gott har det varit en riktig upplevelse.

En del av vad som nu fyller frysen

Dagliga utsikter

                                   

En dag i skogen

Kyliga mornar. 

Skogsdoft i näsan.

Blöta myrar.

Höstfärger.

Lång väntan.

Kallt regn.

Svettiga drev.

En värmande sol.

Spänning i luften.

Det är bara en liten del av älgjakten.

Idag fick Zäta gå sitt första skarpa eftersök och det gick galant! Det är så himla kul när något man har övat och övat för fungerar i verkligheten också.

Imorgon...

...startar älgjakten för oss och jag ska jaga älg själv för första gången!

Pyssligt

Hegen har vigts åt hemmasysslor. Jag har fyllt frysen med hjortron och blåbär, bakat bröd och blåbärsbullar (av vilka de knappt finns några kvar vid det här laget) och förgäves och resultatlöst letat efter svamp. Jag tror svampen skulle behöva sig lite goväder och sol. Regn har de fått nu så det räcker. Och Nita, ja hon har skällt älg för första gången!

Av söndagsmiddagen blev det hemmahamburgare och jag premiärade med hemmagjorda hamburgarebröd efter ett recept jag plitade ner från monstermalla för en bra lång tid sedan. Attans säger jag bara att jag inte testat detta tidigare. Himla tjusigt och kul!

Å tjillevippen

Så hade det gått en vecka till!

Jag jobbar en vecka till och sen får äntligen jag också semester. I vanlig ordning under hösten så är det jaktpremiär efter jaktpremiär och i skrivande stund är det älgjaktspremiären som jag väntar på för det är också skälet till min semester. I år ska jag vara med och jaga själv för första gången! I frysen har vi bara några paket köttfärs kvar och ett par påsar grytbitar så det är dags att fylla på.

Dagarna hos Lina i Björkis förra helgen var som en minisemester. Fjällen är en plats att älska. Lina skulle börja med höstens dragträningar så vi var ute och körde hund mellan varven. Det är en aning livat och taggat när 65 st hundar ska starta efter sin sommarvila. Vi testade även att ha Zäta i spannet och det gick över förväntan.

Idag blir det till att fylla frysen med annat, så som blåbär och hjortron.

Lina lekte med sitt nya objektiv vid stranden utmed Torneträsk så jag och Zäta fick agera modeller

Murriga grytor och mustig soppor

Kanske inte riktigt men det lät passande höstigt och höst är det verkligen. Aggressiva rostsvampar har fått björkarna att iklä sig en gul orange kostym innan augusti ens hunnit ta slut och hör som inte grytor och soppor hösten till.

Igår gjorde jag en älg ört gryta med persiska blandade och torkade ..tadaa.. örter. Så som persilja, bockhornsklöver och annat blandat med torkad lime, tomatpuré och gurkmeja. Idag blev de en saffrans soppa med kräftstjärtar, palsternacka, morötter, lök, chili, tomatpuré, grädde och lite fishsås. Skitgott!