9 januari 2012

Äntligen, hurra och såntdär!

Jag fick tillslut till det hittills mest perfekta surdegsbrödet! Det var fluffigt med en knaprig skorpa och precis så där lagomt småsegt som det ska vara. Vilken jäkla höjdare! Jag blev både salig och överlycklig, det är mycket möjligt att jag även kände början till en tår i ögonvrån. Här har jag slitit och mjölat ett antal degar sen start men det har inte velat sig riktigt hela vägen, visst har det varit gott men inte sådär som det ska vara. Jag har haft mina perioder då jag tvivlat och mest sett mörker, funderat på om detta verkligen är något för mig. Men nu känner jag mig pånyttfödd igen! Nu ska jag bara lyckas med konststycket att upprepa det hela.



Riktigt goda mumsbitar med dadlar och valnötter i

3 kommentarer:

Mormor sa...

Nu ska jag försöka efter dina råd

Jäcka sa...

Jamen se på fan! Grattis! Ska tänka på din sura deg då jag är i Egypten. Höhöhö

Loo sa...

Möhöhöhö gör det, när åker du?